Dagen efter är dagen före för Anja Pärson

ALPINT ST ANTON. Det var dagen efter. Men också dagen före för Anja Pärson på torsdagen. Guldmedaljösen i slalom fick inte många timmar på sig att fira VM-guldet, för nu väntar storslalom på fredagen.
Sport • Publicerad 9 februari 2001
Hyllningarna ville aldrig ta slut efter VM-guldet. Men nu väntar ny utmaningar för Anja Pärson. Idag avgörs damernas storslalom.
Hyllningarna ville aldrig ta slut efter VM-guldet. Men nu väntar ny utmaningar för Anja Pärson. Idag avgörs damernas storslalom.Foto: I centrum.

–Jag har höga förväntningar. Även om jag redan har ett guld så vill jag ha ett bra resultat i morgon också, säger hon.

Nedsjunken i en fåtölj med en blomsterkvast i knät och hela svenska presskåren framför sig, berättar hon om sitt gulddygn.

–Jag hann inte fira så mycket. Det blev mat och skåla lite med familjen och sponsorer. Jag var i säng vid ett men det var lite svårt att somna. Tankarna gick runt i huvudet.

–Jag tänkte på att det var så skönt att jag vågade ta chansen och ösa på trots att förhållandena var dåliga. Jag hade marginalerna på min sida.

–När jag vaknade i morse var det lite svårt att tro att jag hade tagit guld. Det fysiska beviset på VM-prestationen fick hon först vid medaljutdelningen på torsdagskvällen. Innan dess fick hon hålla till godo med alla grattiskramar och telegram som hittat vägen till St Anton.

Torsdagen ägnade hon åt att träna storslalom, för första gången på en vecka, inför fredagens tävling.

–Första åket gick inte så bra, men sen blev det bättre. Nu känner jag mig lite sliten, men jag hoppas att jag kan bli pigg till i morgon. Vägen fram till VM-guldet kan tyckas ha varit spikrak för 19-åringen från Tärnaby. Det var den också – ända fram till juldagen. Då tappade hon känslan och formen för skidåkning – gjorde en riktigt djupdykning – för första gången i sitt skidåkande liv.

–Jag var ute och tränade hemma och kände på en gång att jag tappat känslan. Jag visste inte att det kunde gå så fort. Jag visste när jag sen kom till Semmering att jag inte skulle lyckas.

I Semmering kvalade hon inte in till andra åket i storslalom – grenen som hon tidigare under säsongen varit trea, trea, tvåa och tvåa i.

–Det var min allra första motgång. Jag hade alltid tidigare lyckats, även om jag åkt ur ibland.

–Ilskan i kroppen var obeskrivlig. Jag hade sån iver, jag ville visa alla att jag kan åka skidor. Jag brann av revanschlusta. Frånsett några stavar som hon misshandlade så vände hon ilskan till stor beslutsamhet.

–Jag har aldrig tidigare tränat så hårt. Jag var uppe klockan nio på nyårsdagen och tränade. Man fick nästan hålla tillbaka mig, för jag körde åk efter åk.

–Jag har lärt mig otroligt mycket den här tiden. Nästa gång jag tappar formen så vet jag hur jag ska göra.

Slalomformen hittade hon först i VM-backen på onsdagskvällen.

Nu hoppas hon att storslalomformen också är på väg tillbaka.

Av Ingela Ahlberg, TT
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.