”Det är ett hån mot oss ideella ledare”

Beskedet som skakade cykel-sverige slog ned som en bomb i torsdags kväll:

Den svenske proffscyklisten Nicklas Axelsson har testats positivt för bloddopning.

I går gick Axelsson också ut och erkände att han tagit epo, och att han gjort det medvetet.

– Jag blev oerhört förvånad över beskedet att han befunnits dopad, berättar Thomas Nilsson.

– Jag känner Nicklas, och har träffat honom många gånger. Det är ju bara några år sedan han var nere och hälsade på oss i klubben här i Kristianstad. Jag hade aldrig kunnat tro att han skulle dopa sig, säger Thomas Nilsson. Nilsson är – precis som många andra cykelledare runt om i landet – både ledsen och besviken i dag.

Dopningsbeskedet kom som en chock.

– Det känns som ett hån mot alla oss ideella ledare.

– Man känner sig utnyttjad. Hur ska jag kunna gå ned till alla ungdomarna i klubben, som haft Nicklas Axelsson som en av sina förebilder och förklara det här?

En av Thomas Nilssons käpphästar i kampen mot dopningen är att informera och upplysa cykelungdomarna. Ett arbete som undergrävs rätt rejält av avslöjanden som det i onsdags...

– Man tappar ju sugen rejält efter något sånt här. Man får inte direkt någon större lust att gå ned till klubben – och jag tror många cykelledare känner likadant i dag, säger Thomas.

Fram till nu har det varit sällsynt med att svenskar åkt fast i dopningstester. Det senaste fallet var Dan Kullgren, mountainbikecyklisten som hösten 1998 avstängdes i två år för att ha använt amfetamin. Sven-Åke Nilsson testade positivt 1976 efter att ha ätit en förkylningsmedicin med otillåtna medel i innehållet. Axelsson testades efter cykel-VM:s linjelopp i Portugal i oktober. Han var en av de cyklister som valdes ut slumpvis – Axelssons 18:e plats var annars inte tillräckligt bra för att han skulle kallas till obligatoriskt dopningstest.

Thomas Nilsson förespråkar annars tätare dopningskontroller över huvud taget.

Dopningsskandalen i Tour de France för ett par år sedan, när dopningspolisen gjorde storrazzia och grep ett stort antal cyklister, ser Nilsson i grunden som något positivt:

– Att rensa ut ordentligt behövs, och att göra rejäla kontroller är bara bra.

Han önskar att ännu fler dopningskontroller skulle göras:

– Det skulle vara det allra bästa. Men vem ska betala? Det är dyrt att dopningstesta, att analysera ett prov kostar säkert ett par tusen kronor. Och klubbarna har inte råd att bekosta sådant, de har det tufft ekonomiskt redan nu. Däremot borde klubbarna skriva kontrakt med sina idrottsmän, där de tävlande får lova att inte ta några otillåtna medel, tycker Nilsson.

– Klubbarna måste börja sätta hårt mot hårt, säger Thomas.

I Axelssons fall har klubben – det italienska proffsstallet Allessio gjort just så:

Kontraktet skulle ha fortsatt gälla även nästa säsong om inte Nicklas Axelsson åkt fast i en dopningskontroll.

Nu sparkas Axelsson ut från proffsstallet.

– Min karriär är slut, säger han till Göteborgsposten.

En personlig tragedi, visst.

Men en hel cykelnation känner sig också lurad och besviken.

– Något sånt här glömmer man aldrig. Det finns alltid med sedan. Visst tappar man entusiasm för sin sport, säger Thomas.