En vinnare i längden
Platsen för Per Elofssons (bilden) tävlingspremiär var Spölan i Vännäsby utanför Umeå.
Lille Per vann inte, men var en idrottstalang som prövade sina vingar
–Han spelade fotboll och ishockey också, men låg mest. Han var ju så liten, säger pappa Thore minuterna efter att han smitit in i målfållan och kramat om sin guldgrabb. –Sen började han växa. Det var i samma veva som han började skidgymnasiet och då blev han rankad etta i sin åldersklass. Det var då det började hända saker.
Per tog tid på sig i skidgymnasiet i Lycksele. Men inte i skidspåren. JVM-guld både 1996 och 1997 var tydliga talangtecken.
Hans lika målmedvetna som framgångsrika framfart i skidspåren har fört oundvikliga jämförelser med tidigare skidkungar med sig.
Gunde Svan, Björn Dählie och Mika Myllylä – Per Elofssons har definitivt bevisat att han kan bli dem jämbördig.
Och han har hela tiden lugnt accepterat de enorma förväntningar som lagts på hans allt bredare axlar. Han är supertalangen som alla svenska skidälskare ivrigt väntat på ska fylla det mörka hålet som svensk längdåkning befunnit sig i. När Elofsson tog sin första världscupseger den 28 november 1999 var det Sveriges första seger i världscupen på fyra långa år.
När han tog sitt första VM-guld den 15 februari 2001 var det Sveriges första manliga VM-medalj på åtta ännu längre år.
Men av förväntningar, har han sagt, känner han mest av sina egna.
–Man gör det man ska göra. Visst känns det att man har press på sig. Men man kan ju bara göra sitt bästa.