Annons

Femte maran i Stockholm

MARATON Det började för fem år sedan med att några arbetskolleger pratade om att börja löpträna för att gå ned i vikt. Mats Måbrink fortsatte springa. I morgon gör han sitt femte Stockholm Marathon.
Sport • Publicerad 8 juni 2001
Efter månader av förberedelser har Mats Måbrink trappat ner på träningen.
Efter månader av förberedelser har Mats Måbrink trappat ner på träningen.Foto: Sista passet.

– Det finns en speciell tjusning med att springa maror, som gör det svårt att sluta, erkänner Mats Måbrink.

Första maratonloppet i Stockholm gjorde han 1997.

Annons

För det var slutmålet som arbetskamraterna hade satt upp, att klara Stockholm Marathon.

– Och det gjorde vi faktiskt alla tre. Men det var bara jag som fortsatte sedan, berättar Mats Måbrink. För även om nu den första maran också stundtals var rena plågan (förutom att det var första maratonloppet, så råkade den dagen också vara enormt varm...), så vägdes det upp av känslan att komma i mål, av att ha klarat de drygt fyra milen...

– Och så ville man ju se om man kunde klara en bättre tid året efter, säger Mats.

Hittills har Mats Måbrink faktiskt förbättrat sin sluttid varje år han sprungit, i fjol tog han sig runt de 42 195 meterna på tre timmar och 23 minuter.

– Men i år tvivlar jag på att jag klarar en bättre tid, sluttiden lär nog ligga runt 3.30. Jag har haft lite problem med ett knä, och även om jag springer ändå så gör det nog att jag tvingas ta det lite lugnare, påpekar Mats.

Han har blivit riktigt biten av springandet. Det är nämligen inte bara Stockholm Marathon han givit sig på – Mats har även sprungit maraton i London, Pars och Amsterdam.

Som mest har det blivit tre maraton på ett år.

nHar det blivit lättare och lättare för varje maraton du gjort?

– Ja det kan man nog säga. Successivt vänjer man ju kroppen vid mer och mer träning, och ju mer du tränar desto bättre går det också att springa fram till en viss gräns, säger Mats Måbrink.

Som mest springer Mats 6-8 mil i veckan. I fjol var han ett tag uppe på en träningsdos på runt nio mil i veckan, men dit har han inte kommit i år på grund av knäproblemen.

Annons

– Ungefär tre månader före loppet börjar jag hårdträna, resten av året kanske jag ligger på sex mil i veckan, berättar Mats.

Ofta tar Måbrink vägen hem från jobbet i Bromölla som ett träningspass. Då snörar han på sig skorna när arbetsdagen är slut, och beger sig springande hemåt mot Kristianstad.

nMen det blir ju två mil?

– Ja... fast jag brukar dessutom ta lite omvägar, så jag är ute och springer i tre timmar, berättar Mats.

Normalt springer Mats sina tretimmarspass från jobbet ungefär var tionde dag från februari. För varje pass försöker han öka lite.

– Det är ett ganska skönt sätt att träna, säger Mats. Man har ju hela tiden ett mål med träningen då: att komma hem. Annars kan det kännas ganska tufft att motivera sig till att ta på skorna och ge sig ut och springa i tre timmar. Ungefär tre veckor före ett maratonlopp börjar Mats trappa ned på träningen. Den sista veckan blir det bara ett par lätta pass, samtidigt som det gäller att börja äta ordentligt med kolhydrater och dricka mycket. Det blir grötfrukostar och pastamiddagar, plus många liter vatten i uppladdningen...

– Ett maratonlopp sliter oerhört på kroppen. Jämfört med en halvmara ska det visst vara sju gånger jobbigare, enligt vad jag hört. Det tar ganska lång tid för kroppen att återhämta sig efteråt, konstaterar Mats Måbrink.

– Jag sprang Göteborgsvarvet i år, den första halvmara jag sprungit sedan 80-talet. Och det var en enorm skillnad jämfört med att springa maraton... det var ju en njutning att springa. Att springa en mara är däremot inte skönt – de sista milen är inte särskilt behagliga, konstaterar han.

Efter ett maraton brukar Måbrink vila någon vecka innan han ger sig ut i löparspåret igen. Fast i år blir det nog längre vila.

– Två veckor åtminstone, säger han.

Annons

nVad säger då egentligen kollegerna på jobbet, när du nu fortsatte och lyckades bli sådan inbiten löpare?

– Ha, ha, de menar att jag har en sjukdom, och att jag måste ha för lite att göra på jobbet som orkar springa så, skrattar Mats.

– Nä allvarligt talat ser de ju att jag har konditionen och att jag står pall för mer än vad de gör.

nDu lyckas inte få med dem till Stockholm då?

– Nää.. Men jag har lockat med en hel del att börja springa.

Av Cecilia Svensson
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons