Haeggman bjöd på tempo, rytm och kontroll

– Jag brukar säga att "tjatigast vinner". Den som kan göra om samma sak gång efter gång, hittar tempot och rytmen, blir den duktigaste golfspelaren.

Golf handlar om tempo, rytm och kontroll.

Tre nyckelord som Joakim Haeggman hela tiden återkom till i sin timslånga clinic på Kristianstads GK.

Och sedan visade han vad han menade.

Med full kontroll slår Haeggman sliceade bollar, hookade slag, höga slag och låga slag. Han visar slag med en ledad golfklubba, svingar puttern (och slår den ungefär lika långt som jag slår en järnsexa), bankar iväg en drive över hela rangen stående på knä (när han ska imitera Ian Woosnan), och slår två bollar på samma gång, en med slice en med hook.

För den som aldrig hållit i en golfklubba ser det förledande enkelt ut.

Vi andra står med hakan hängande och bara fascineras.

Haeggman får oss att inse hur stort steget egentligen är upp till de professionella golfspelarna.

– Det är sant, instämmer den 38-årige Kalmarspelaren, som varit på Europatouren sedan 1989.

– Jag brukar säga att det är lika långt från de som börjar på handicap 36 ned till scratch som det är från scratchspelarna till oss. Även om man går runt på par, eller 68 slag på hemmaklubben då och då så är det en lång bit upp till proffsen.

Så garvar han lite.

– Sen är det väl ungefär lika långt från min nivå upp till Tiger Woods. Så känns det i varje fall.

Det är med mycket humor, ett härligt kroppsspråk, träffsäkra imitationer och lättsamma anekdoter som Joakim Haeggman underhåller den stora skara medlemmar som lockats till clinicen.

De yngre är fascinerade, och flockas runt golfstjärnan för autografer efteråt. Och jodå, det finns allt en och annan som gott och väl nått medelåldern, som också passar på att få en namnteckning av Haeggman.

38-åringen tar sig tid, med glimten i ögat och lättsamt snackande skriver han autografer, ger bort peggar och skänker några av sina gamla golfhandskar till några av de yngre Kristianstadsförmågorna.

Själv har han tillbringat mycket tid på golfbanan i Åhus, både i seriespel och i samband med andra tävlingar.

– Kalmar brukade alltid vinna seriematcherna mot oss med knapp marginal. Mycket tack vare Jocke, sa Kristianstad GK:s golfpro David Green vid presentationen av Haeggman.

Och Joakim själv har egna minnen av Kristianstad GK:

– Jag minns att jag bodde hemma hos familjen Annerfelt när jag var 17 år och skulle spela pojk-SM på denna banan. Då cyklade vi ned till golfbanan. Joakim Haeggman var den första svenska spelaren i Ryder Cup (1993). Han har dessutom varit assisterande kapten för Ryder Cup-laget två gånger om, senast 2004 när Bernard Langer var kapten.

Haeggman har tre segrar på Europatouren, den senaste 2004 då han vann Qatar Cup.

Årets säsong har dock börjat tyngre. Största framgången hittills kom faktiskt den gångna helgen, då Haeggman spelade till sig en 18:e plats i Aloha, Spanien.

– Det var skönt, det kändes som jag äntligen kom loss litegrann. Det har varit segt innan, säger Haeggman.

Förklaringarna till den tuffa säsongsstarten är framför allt två: Skador och tränarbyte.

– Jag bytte tränare i fjol efter att ha jobbat med samma tränare, Simon Holmes, sedan i början av 90-talet. Det kändes som hans kommersiella intresse blev större... och då var det läge att byta, säger Joakim Haeggman, som nu jobbar med Rikard Fors.

– Det kan ju kännas lite drygt. Jag har nog aldrig tränat mer eller jobbat så hårt som nu, och ändå får man ingen utdelning. Men golfen är ju sådan... För tre år sedan hade Robert Karlsson nästan inget tourkort, och jag spelade jättebra. Nu spelar han lysande golf och jag har problem. Det går upp och ned.

Är det sant att du blev jagad av en flock gäss vid tävlingen i Spanien?

– Ha ha, faktiskt. De häckade vid ett vattenhinder, och kom fram och började nafsa efter mig. Så jag lappade till en av dem, berättar Haeggman med ett garv.

Dagens birdie. Typ. I sommar fyller Joakim Haeggman 38 år. Har har spelat på Europatouren i snart 20 år, har hittills tre segrar och lika många andraplatser.

Blir du aldrig mätt, och känner att det är dags att lägga av?

– Nej, faktiskt inte. Inte nu. Däremot hade jag en period för sex-sju år sedan när jag funderade på om det kanske var färdigt. Men nu känns det som det är en tidsbegränsad tid jag har kvar som proffs, kanske fem-sex år, och de åren vill jag inte släppa. Jag tycker fortfarande det är väldigt roligt att spela, och som tourspelare har man möjligheten att få komma och spela på väldigt fina banor.

Cecilia Isberg