Idolen

Namn:Markus Näslund.

Längd:1.84 meter.

Vikt:90 kilo.

Född:30 juli 1973 i Örnsköldsvik.

Bor:Har nyligen köpt ett hus strax utanför Vancouvers stadskärna.

Familj:Hustrun Lotta, barnen Rebecca, 4 år, Isabella, 2 år, och Alex, 8 månader.

Yrke:Ishockeyspelare.

Klubb:Vancouver.

Tidigare klubbar:Järved, Modo, Pittsburgh.

Meriter:JEM-guld 1990, JVM-silver 1992 och 1993. VM-silver 1996, VM-brons 1999.

Intressen:Bilar, båtar och fotboll.

Favoritidrottsminne:‘"Där måste jag faktiskt säga TV-pucksegern, för det var en så stor upplevelse. Som liten grabb hade jag följt den på tv varje år och sedan fick jag till och med vara med om att

vinna den, det är fantastiska minnen"".

Semesterparadis:‘"Det är faktiskt vår stuga i Gullvik. Det är skönt att få komma hem på somrarna och vara på samma plats utan att flacka runt"".

Aktuell:En NHL:s just nu vassaste poänggörare. Han är noterat 56 poäng (31 mål+25 assister) på 43 matcher.

Kul att veta:Det var i Pittsburgh i början av 1990-talet som NHL-karriären både inleddes och närapå avslutades. Markus Näslund hade tagit sig dit efter succéåren som ung i Modo och elitserien, och hemma i Sverige trodde de flesta på succé att vägen mot stjärnorna var fyrfilig. Men i sin nya miljö fick Näslund aldrig en chans att styra karriären dit han själv ville. ”Jag hamnade i ett fack för såna som skulle misslyckas. Många verkade vilja se mig som en spelare som aldrig skulle klara mig i NHL, och det var jobbigt. Jag tappade självförtroendet och började fundera på min egen förmåga. Hade jag inte det som krävdes för att lyckas här borta? Det var verkligen jobbigt, och efter ett tag funderade jag på att bara ge upp kasta in handduken och åka hem

till Sverige igen.” Flytten till Vancouver var det bästa som kunde hända, det var en nystart som han verkligen behövde. Både laget och svensken har överraskat och går oerhört bra. Folket på stan i Vancover är väldigt intresserade av ishockeyn och med så mycket tv-kameror över allt så känner de igen spelarna om de är ute på stan. ”Ibland när jag är ute med familjen skulle jag kanske önska att jag kunde vara mer anonym, men det är som det är och inte särskilt jobbigt.” Han är på väg mot magiska 50 mål. Drömgränsen som bara Håkan Loob (i Calgary 1987/88) lyckats nå av svenskarna. Han skjuter aldrig slagskott. Inget av målen i vinter har kommit efter ett slagskott, det handlar bara om handledsskott och någon enstaka backhand.