Lasse gör sen debut i Göteborgsvarvet

Han har sprungit Stockholm Maraton 15 gånger.

Lidingöloppet 10 gånger.

Det historiska Broloppet när Öresundsbron var ny.

Men Göteborgsvarvet har Kristianstadsbon Lasse Qvarnström aldrig deltagit i.

– Jag ser fram emot det, det ska visst vara en sann folkfest, säger Lasse.

För tiotalet år sedan tillhörde han Sverigeeliten i långlöpning. Då sprang han maraton på 2.37 och halvmaror på 1.12. Nu sker löpningen mest på motionsnivå, för att må bra och för att det är roligt att springa. Ambitionen är inte längre att vinna loppen:

– Men jag springer fortfarande mot klockan, både på träning och tävling. Det går inte att låta bli, ler Lasse Qvarnström, som hunnit bli 47 år.

Han springer enligt filosofin ”Vill du springa snabbt ska du springa 100 meter. Vill du lära dig något om livet ska du springa maraton”.

– Det stämmer så väl. Man lär sig saker om sig själv som man inte hade en aning om när man springer ett maratonlopp. Att kämpa vidare, att stå ut med smärtan – och sedan känslan att springa in över mållinjen efter drygt fyra mil... Det är en häftig känsla, säger Lasse, och tillägger:

– Egentligen skulle jag unna alla människor att någon gång få fullfölja ett maraton.

Själv har han gjort ett 40-tal maratonlopp, det senaste när han sprang Stockholm Maraton i fjol.

– Fast det vete sjutton om det blir fler nu. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu känns det som om jag sprungit mitt sista maraton, säger Lasse. De senaste 20 åren har Lasse varit hängiven löpare, som mest med en träningsdos på 14 mil i veckan (”Men numera blir det inte mer än tre mil i veckan i snitt”).

Men det var faktiskt rena tillfälligheten att han hamnade på löparbanorna.

En kompis hemma i Eskilstuna, där Qvarnström är uppväxt, övertalade Lasse att ställa upp i Lidingöloppet 1982. Då motionerade Lasse inte särskilt mycket, han spelade lite korpfotboll, men idrottade inte på någon högre nivå.

Efter två månaders träning tog sig Lasse Qvarnström runt den tre mil långa, och mycket tuffa banan i Lidingöloppet på 2.28. En efter omständigheterna strålande tid, som inte bara överraskade alla omrking – utan även Lasse själv..

– Då insåg jag att det här med löpning nog var något för mig, berättar Lasse.

26-åringen började satsa på löpningen på allvar, och resultaten kom fort. Året efter sprang Lasse fem maratonlopp – och kom ned i tider runt tre timmar.

Från år till år förbättrades tiderna allt mer, och 1986 blev det gyllene året för Qvarnström.

– Då sprang jag som allra bäst, berättar han. Han minns fortfarande stafettloppet från den 11 maj, då hans klubb Råby Ekarne kom tvåa. Lasse sprang förstasträckan – och chockade alla genom att komma i mål fem sekunder före Mälarhöjdens storstjärna Lars Källberg.

– Det var nog mitt livs lopp, ler Lasse.

Genom åren har det blivit många goda löparminnen. Som när han sprang i mål på Stockholm Maraton, två minuter före skidstjärnan Gunde Svan.

– Hade jag vetat att Gunde låg precis efter mig så hade jag nog sänkt farten så vi kunnat springa i mål tillsammans, säger Qvarnström.

Värsta löparminnet då?

– Stockholm maraton -94, när det föll ett iskallt regn över oss. Jag frös som en idiot, och när jag äntligen kom i mål så var jag övertygad om att jag aldrig någonsin skulle springa ett maraton igen. Fast den känslan gick över, året efter stod jag där på startlinjen igen.

När Lasse i mitten av 90-talet träffade en skånsk tjej, och flyttade till Kristianstad för kärlekens skull så hade han trappat med på elitsatsning och sprang mest för nöjes skull.

De flesta motionsloppen här i trakten har han tagit sig runt. Och det lär han fortsätta med.

– Jag kommer nog att fortsätta springa länge till. Jag känner ju att jag mår bra av det, säger Qvarnström.

FaktaLars Qvarnström

Ålder:47 år.

Bor:Sommarlust, Kristianstad.

Född:Eskilstuna.

Familj:Hustru Ann-Marie och hennes två döttrar.

Yrke:Behandlingsassistent.

Aktuell:Ska springa halvmaran Göteborgsvarvet på lördag.