Linderoth har snabbt vunnit mark
Det ligger uppenbarligen något i karaktärsdragen för att klara ankringen som riktkarl på mittfältet. De gemensamma nämnarna mellan Schwarz och Linderoth är många.
Kompromisslösa kampspelare som inte kliver åt sidan, disciplinerade och med ett brett lagtänkande.
De månar också om att hålla en låg profil och ingen kan beskylla dem för att vara några pratkvarnar. Linderoth är lika karg och tystlåten som sin föregångare.
– Jag trivs bäst i den tillbakadragna rollen, säger Tobias dagen före ödesmatchen mot Nigeria.
Då pratar han fotboll.
Men han kunde lika gärna ha beskrivit sig själv.
Linderoth har en bit kvar för att nå de höjder Schwarz befann sig på när han stod i zenit. Och han är ännu inte den självskrivne ledare Schwarz var inom den så kallade gruppen.
Men Linderoth har snabbt vunnit mark. När Schwarz slet sönder hälsenan på Arnold Schwarzenegger Stadion i Graz en vårdag för två år sedan var det samtidigt en av de första spikarna i den svenska EM-kistan.
Den elake defensive mittfältaren hade spelat en central roll på mittfältet sedan tio år tillbaka. Han hade visserligen blivit lite långsammare och allt mer benägen att sprida sina passningar bakåt eller i sidled – men han var given i sin position och gick inte att ersätta i EM.
Hans arvtagare var inte mogen.
Schwarz kämpade sig tillbaka, men var inte densamme längre och avskedet från landslaget blev bittert. Någon timma före VM-kvalet mot Slovakien för nästan exakt ett år sedan höll Schwarz en presskonferens om den skada som stoppat honom.
Det var ett spel för galleriet.
Det var inte värre med Schwarz än att förbundskaptenerna kunde ha chansat med honom. Men den här gången var arvtagaren mogen och valet att avstå Schwarz blivit därmed lättare. Schwarz gick för att aldrig komma tillbaka medan Linderoth klev in på Råsunda för att stanna. 23 år gammal är han redan en av nyckelspelarna på det svenska mittfältet och njuter till skillnad från sin gamle klubbkompis i Elfsborg – Anders Svensson – herrar Lagerbäcks och Söderbergs förtroende.
Inte ens den jobbiga tiden i Everton i vintras kunde rubba deras syn på honom. Tobias kom i kläm när skotten Walter Smith fick foten och ersattes av David Moyes och han hamnade utanför laget under en lång period.
– Jag var lite orolig då, när jag inte fick spela. Men eftersom jag kallades till landslagssamlingarna kände jag stödet och att jag var med och konkurrerade om en plats i VM-truppen, säger Tobias.
Han förstår också att det blev som det blev när Moyes tillträdde.
– Han hade inte sett mig och satsade på säkra kort, så att säga. Det var tungt att komma tillbaka.
