Många brasilianer i Sverige
För bara några år sedan var brasilianska spelare mycket sällsynta i Sverige – trots Brasiliens goda meriter och rykte som fotbollsnation. Men jakten på billiga, bra nyförvärv vände klubbarnas ögon mot länder som man tidigare inte haft så mycket kontakt med.
Några brasilianer har gjort succé i allsvenskan, som Afonso i Öis och Helsingborgs just nu skadade stjärna Álvaro Santos. Andra har lyckats mindre bra.
Örgryte valde att forma ett samarbete med en väletablerad brasiliansk klubb, Atlético Mineiro från storstaden Belo Horizonte.
–Klubbarna väljer tillsammans ut de unga spelare som vi tror kan klara den omställning det innebär att komma hit. Det är grabbar som vi i Öis kan känna till sen flera år tillbaka, säger Jesper Norberg.
–Vi vill slippa ta hit spelare från olika håll som provtränar med A-laget i en vecka. Det går ju åt tid och kraft till att ta hand om och bedöma dem, tillägger han. Historien bakom Örgrytes brassesatsning börjar med Erik Johansson, liraren som flyttade till Malmö FF 2001. ”Samba-Erik” var i Brasilien i ett år i början av 90-talet, lärde sig språket, blev senare värd för ett Gothia cup-lag från Sao Paulo, och spelade en viktig roll när backen Valter Tomaz Jr kom från just det laget till Örgrytes juniortrupp 1997.
När Öis senare började ta trevande kontakter handlade det inte minst om att få hjälp med att förstå portugisiska, som är språket i den före detta kolonin Brasilien – ett land med 170 miljoner invånare.
–De lär sig inte andra språk i skolan på samma sätt som vi gör. Det leder till många praktiska problem när spelarna kommer hit, påpekar Norberg.
Idag finns tre man från Atlético i Öis. Afonso Alves och Paulinho Guára lånades med början under VM-uppehållet ifjol. I år hyr Örgryte dem, medan mittfältaren Bosco kommit som lån.
–Det står i vårt avtal med Atlético att det aldrig ska vara någon ensam spelare här. De mår bra socialt av att ha en kompis, säger Norberg.
Det planerade avtalet mellan klubbarna är inte klart i sin helhet.
–Atlético vill ta del av våra kunskaper om framförallt svensk idrottsmedicin, som har högt anseende ute i världen. De lockas också av den organisation och disciplin som finns i svensk fotboll. Men mest lockas nog den brasilianska klubben av att få visa upp spelare i Europa – och sedan kanske kunna sälja dem.
Om de klarar sig i kalla Sverige, förstås.
–I en av de sista höstmatcherna ifjol såg det ut som om Afonso och Paulinho skulle spricka i bitar av kylan, minns Norberg.
Han har själv besökt Brasilien flera gånger, och kan numera utan problem göra sig förstådd på portugisiska. Han ser skillnader – på och utanför planen.
–Försäsongen där är bara några veckor lång. Det finns träningsmoment som är lekfulla där, men görs med tuff satsning och tacklingar här.
–Många unga i Brasilien bor hemma tills de gift sig och även efter det, i en familj med flera generationer. På fritiden går man ut och träffar vänner på något kafé. Omställningen blir stor för de unga män som kommer till Sverige för att spela fotboll.
–De får lektioner i svenska, och vi försöker underlätta för dem att ta initiativ och klara sig på egen hand, säger Norberg.
Örgryte har haft glädje av sina brasilianska ”importer”. I vårens allsvenska har Paulinho gjort två mål (mot Enköping) och i söndags ordnade Afonso kvitteringen i 1-1-matchen mot Landskrona.
Högerback i söndagens Öis var Edwin Phiri från Zambia, som för övrigt gjorde mål mot Enköping i sin allsvenska debut. Han har kommit till Sverige tillsammans med en kamrat för att både studera och spela fotboll, som en del i Öis samverkan med ungdomsklubben Chiparamba. Men det är ett utbyte av annan karaktär än samarbetet med brasilianska Atlético. (TT)
Micke Larsson
