Mats Thorszelius fick sista ordet
Säsongen har varit motig för Mats, med brorsan Tomas i högerstolen, och det här var första segern för året i Supercupen, där Snapphanerallyt ingick som näst sista deltävling. En cup som bröderna körde hem i fjol. I år har man inget med toppstriden att göra.
– Nej, det är bara att konstatera att året är förlorat. I bästa fall kan vi ta ännu ett silver i rally-SM där vi för närvarande ligger trea, annars får vi titta framåt i stället, menade Mats. Det var på den allra första sträckan vid Misterhult som segern grundlades. Den silverfärgade Tyotan var klart snabbast över de fjorton kilometrarna och marginalen till tvåan, cupledaren Mats Jonsson från Forshaga, var förkrossande femton sekunder.
– Tyckte inte vi gjorde några misstag, men vi hade nackdelen att gå ut som första bil och spåra i lösgruset, analyserade Jonsson.
– Trots det borde Thorszelius inte kunnat åka så mycket snabbare. Förstår inte var han plockat alla sekunderna?
Själv menade Mats att hans däck var de klart bästa på just det underlaget. Dessutom hade man lyckats hitta några fler hästkrafter i motorn lagom till Snapphanerallyt.
– Vi hade helt enkelt ett fantastiskt bett och bilen fungerade kanonfint. Kändes som vi kunde åka hur fort som helst!
Nu slog han sig dock inte till ro utan fortsatte med en kanontid även på andra sträckan. Fast skillnaden till de övriga var blygsammare och till Jonsson skilde 6,5 sekunder. Efter detta slog bröderna Thorszelius av på takten.
– Det fanns ingen anledningen att satsa fullt, tjugo sekunder skulle Jonson aldrig kunna åka in – om vi bara höll oss på vägen.
Nu gav dock inte värmlänningen upp utan satsade allt på ett kort, den avslutande Hovdalasträckan.
– Jag vet att många Snapphanerallyn avgjorts därute och hoppades att så skulle bli fallet även i år.
Trots att Jonsson tog i allt vad han och WRC-Forden förmådde, orkade han bara knappa in drygt tre sekunder och rallyt var avgjort. I mål skilde 16,3 sekunder.
– Jag får väl trots allt vara nöjd. Nu ökade jag på ledningen i Supercupen och hade det inte varit för första sträckan så kunde det nog gått vägen, konstaterade Mats Jonsson efteråt.
Trea slutade en annan Uppsalaåkare Dick Wicksell ytterligare sju sekunder efter och på fjärde plats kom Degerfors Eddie Hörbing.
– Alla SM-åkarna utom Thomas Rådström var på plats och vi slog alla. En härlig kick för självförtroendet, konstaterade Thorszelius belåtet. I den tvåhjulsdrivna klassen var det cupledande Jonas Wigren från Norrköping som var snabbast. Med sin Toyota flög han fram och skillnaden till tvåan, Thomas Thunström från Ludvika var 24 sekunder.
På tredje plats kom en av rallyts stora överraskningar, Eslövs Mats Andersson med engelska co-drivern Claire Moile. Hans lilla och i de här sammanhangen motorsvaga Proton borde inte ha en chans. Nu visade Mats vilken kapacitet som förare han besitter. En enda sekund skilde honom från andraplatsen.
– Egentligen otroligt att vi överhuvudtaget är med i toppstriden. Fast på Hovdala räckte inte den lilla 1600-motorn till och det var där vi förlorade andraplatsen, menade Mats. Glad var också Hässleholms Fredrik Norberg som gjorde comeback efter sin våldsamma krasch i hemmarallyt för två år sedan.
I mål visade det sig att han och kartläsaren Peter Andersson kört in på en fin nionde plats.
I B-klassen var det en stenhård kamp mellan Olofströms Staffan Andersson och Kristianstads Per-Olof Wiik. Tävlingen som även ingick i rally-DM och där båda delade ledningen i B-förarcupen. Nu ville det sig inte hela vägen för Wiik, som ledde med tre sekunder inför Hovdala. En marginal som han visste troligtvis inte skulle räcka.
– Staffans Volvo är mycket snabbare än min Opel så tre sekunders marginal är för lite!
Nu fick han rätt och fick se sig slagen med fem sekunder på sträckan vilket gav klassegern till Olofströmsföraren.
Kristianstadsseger blev det däremot i B-förarnas fyrhjulsdrivna klass genom Mikael Wehlin. I Volvo Originals A-klass var det som vanligt stenhårt.
Till slut segrade Henrik Levin SMK Hörby tio sekunder före Thord Johansson, Kristianstad.
