Mia Hamm måste stoppas

I söndagens VM-premiär ställs de mot damfotbollens största stjärna.

– Visst är hon bra. Men vi har plockat bort henne förut och kan göra det igen, säger Jane Törnqvist.

Spelaren hon talar om är den som många skulle kalla världens främsta genom tiderna. En 31-årig amerikansk fixstjärna som gjort allt, vunnit allt och som gärna vill göra det igen. Mia Hamm är en damfotbollens Jordan eller Woods – en profil och ett affischnamn, som gett sin idrott ett ansikte och sina statistiker en rekordbok att anteckna i:

142 mål på 239 landskamper. Två VM-guld (1991 och 1999) och ett VM-brons (1995). OS-guld (1996) och OS-silver (2000). Hamm är en klasspelare.

–Hon är fantastiskt duktig, säger Pia Sundhage, USA-kännare och före detta konkurrent till Hamms Washington som tränare för Boston.

–Förr om åren var hon kanske lite enformig i sitt spel, men de senaste åren har hon blivit betydligt bredare och utvecklat sitt passningsspel. Jag vet inte om det har att göra med att hon slutar nästa säsong (efter OS i Aten), men det känns som om hon har hittat tillbaka till motivationen igen, som att hon vill göra en fin avslutning.

Men för en fin avslutning krävs ett fint VM, för ett fint VM krävs en fin VM-inledning. Det är där som Törnqvist och Westberg står i vägen.

När Sverige på söndag möter USA i VM-premiären är det de båda mittbackarna som fått Hamm på sin personliga uppdragslista.

Ytor ska skäras av, passningsvägar raderas och Hamm ska plockas bort.

Amerikanskan ska få slita ont för att skapa några chanser, och Törnqvist och Westberg vet vad som krävs. Det lärde de sig om inte annat på en vårgrön gräsplan i Portugal i mars.

Där, i Olhão och Algarve Cup, spelade Sverige 1–1 mot amerikanskorna och en blek Mia Hamm byttes ut i andra halvlek. Att de sammanlagt har gjort över 160 landskamper i backlinjen, och drygt 40 tillsammans i mittförsvaret, är ett faktum som inger förtroende.

–När man har spelat så mycket tillsammans så vet man alltid var man har den andra, säger Westberg.

–Vi vet hur den andra fungerar och agerar. Den känslan ger en extra trygghet.

På söndag kan den trygghetskänslan vara ovärderlig.

Westberg är inte orolig.

–Om vi bara kan hålla våra positioner över hela banan så kommer de att krokna. Då kan vi ta dem. (TT)

Jakob Sillén