Mosat publikrekord – men måltorkan består

Det var charmigt. Det var vackert. Det var Åshöjden. 1321 betalande åskådare kom för se derbyt mellan VMA och KFF. Det gamla publikrekordet mosades – det gick så långt att domaren Conny Jakobsson gick med på att skjuta på avsparken i fem minuter. Lillebror på landet fick ingen poäng. Lyckades inte ens göra ett mål. Men det känns som det kvittar en sådan här dag.

Jag log hela vägen till VMA-land. Vilken bygd.

Jag valde vägen via Bäckaskog.

Till vänster om mig dränktes Oppmannasjön i ett underbart solsken.

Till höger om mig guppade ett par båtar på Ivösjön.

Framme i Vånga stod frukträden i prydliga rader. Vissa hade till och med slagit blom.

Jag är ingen naturskribent men jag konstaterar att det var fantastiskt vackert. Vägen fram till Ädlavallen hade platsat i vilken turistbroschyr som helst, och risken att man missade något var minimal.

Sista biten kröp vi nämligen fram i ettans växel. Det är smal grusväg som gäller eftersom fotbollsplanen är granne med jordgubbsfälten.

För er som inte varit där kan jag berätta att vägen till Strandvallen i Hällevik är att betrakta som motorväg. Bara som en jämförelse.

Men jag hörde ingen som gnällde. Tvärtom, alla verkade tycka att det var charmigt.

Fotbollen hade kommit till landet – och inramningen runt uppfräschade Ädlavallen var magisk. En arena jag själv sparkat boll på.

Jag till och med lyckades med det ingen VMA-spelare ännu lyckats med. Det vill säga – mål.

Kort därefter blev jag utvisad – men det är en annan historia.

Storebror KFF kom till Ädlavallen med stukat självförtroende. Smällen mot IFK Värnamo satte sina spår.

KFF förberedde sig för krig. Lirarna Emil Nilsson och Marcelo Sarvas offrades.

Emil kan jag köpa.

Men Marcelo... det är löjligt.

Brassens bollkontroll är enastående. Hans balans och timing fascinerande. Marcelo är dribbler, framspelare och målskytt i en och samma person. Och naturligtvis på tok för bra för att sitta på bänken i KFF.

Det blev aldrig någon stor match. Inget högt underhållningsvärde. Tvärtom.

Det var krig – och såna är aldrig roliga.

Vi fick se två boxare ta ut varandra. Två boxare som vägrade sänka garden. Två boxare utan självförtroende.

Vill man göra det enkelt för sig kan man påstå att Marcelo var skillnaden mellan lagen.

Det var brassen som slog hörnan som gav 1–0.

Det var brassen som serverade Peter Martinsson djupledsbollen fram till 2–0.

Och Marcelo var dessutom ytterst nära att själv göra 3–0. Allt detta hann han med på 20 minuter.

Det fick min bänkgranne att utbrista:

– Det finns e–n fotbollsspelare på plan, och så får han 20 minuter.

Tränaren Joacim Welander motiverade uttagningen med att han förväntade sig en kamp och att han därmed prioriterade fysik framför teknik.

Det är inget fel att känna respekt inför uppgiften – men det här var att ta i. KFF, ett lag med ambition att vinna serien, ska kunna föra matchen mot VMA – tippat bottenlag i serien.

Marcelo behövs på plan. Däremot är det mer tveksamt om det finns plats för både Peter Martinsson och Niklas Moberg.

Nyförvärvet från Norrköping blev utbytt igår – och för andra matchen i rad var han totalt vilsen. Ovän med bollen. Taskig timing i löpningarna.

Det blev betydligt bättre när Andreas "Boven" Svensson tog steget upp på topp.

Ett annat alternativ är Ola Otfors.

Nåja, KFF tar med sig.

Tre poäng.

Två mål av Peter Martinsson.

Ett lysande inhopp av Marcelo.

Och naturligtvis att målvakten Dan Sadé höll nollan.

I VMA tycker jag synd om tränaren Fredrik Johansson.

Ett redan svårt uppdrag har visat sig vara omöjligt.

Fredrik är fotbollstränare. Inte trollkarl.

De anfallsspelare VMA har på avlöningslistan håller inte i division II. Punkt slut.

Jag vill till och med påstå att VMA har ett sämre lag i år jämfört med förra säsongen.

Bakåt är det inga problem. Jag tror inte Fredrik Johansson skulle vilja byta målvakt eller fyrbackslinje med Jocke Welander. Martin Lundborg, Marcus Kallberg, Jens Hermansson, Nils Ekvall, och Fredrik Bengtsson håller rent. I match efter match.

Framför dom fungerar Håkan Bengtsson som en effektiv jordfräs.

Men fotboll går som bekant inte bara ut på att försvara sig. Man måste kunna skapa, måste kunna vaska fram ett antal chanser per match för att få dit bollen.

Och med skyttekungen Joakim Kullman och spelmotorn Jonas Strömbäck borta så kan inte VMA inte det.

Strömbäck och Kullman var spelare med spetskompetens. Spelare som klubben inte lyckats ersätta.

Därför har VMA inte heller gjort ett enda mål på fyra matcher. Inte ett enda mål på 360 minuter.

Åshöjden hade Edvard Engmark.

Den killen finns inte i VMA-land.

Alla är överens om att något måste göras. Kling och Klang, vaktmästaren på Ädlavallen, tränaren Fredrik Johansson, blåbärskungen Alf Ekvall och PR-mannen Sven Åkesson.

Ni ska få ett råd – och det är gratis.

Ring Peter Wolff i IFK Hässleholm och be att få låna en eller par anfallare. Robert Drwiega , Fredrik Andersson, David Hansson, David Eek, Mathias Thurban och Henrik Edfors känns som en eller par anfallare för mycket.

Bra spelare. Spelare som går rakt in i VMA. Spelare som förmodligen gjort slut på måltorkan.

Och därmed kanske räddat VMA kvar i division II.

Märkvärdigare är inte serien.