Otippad Henrik Eriksson vann spurtstriden

Henrik Eriksson kunde titta upp från marken där han låg i målet. Över honom, på ljustavlan, syntes hans tid – segertiden 4.01,22. Ingen – inte ens han själv – hade trott det när starten gick i Berga by utanför Sälen för det 77:e Vasaloppet.

–Visst, det är något jag alltid drömt om men något jag aldrig räknat med. Planen var att hänga med täten så länge det bara gick, sade Henrik Eriksson.

För det hade talats om förre årets segrare, estländaren Raul Olle, det hade talats om tjecken Stanislav Rezac och när det kom till svenska åkare var Oskar Svärd, Sollefteå, och hemmasonen Staffan Larsson förhandsfavoriter.

Inte killen från Falun som åker skidor bara på deltid för att han jobbar på en knivfabrik.

Inte en 27-åring som bara gjorde sitt tredje Vasalopp. De två gånger han tidigare ställt upp i Vasaloppet har han slutat på en 26:e respektive 16:e plats.

Sådana resultat ger inget favoritskap. Och ett studieår i Colorado, USA, har gett honom anonymitet. Men utan press men med styrka, envishet och vilja räckte det längre han någonsin trott. –SM gick inte alls som jag ville. Därför har jag koncentrerat mig på Vasaloppet och under förberedelserna har det känts bra, berättar han.

Han var med där framme under hela loppet. En mil före mål, strax efter Krångåsen, försökte klubbkamraten Staffan Larsson att rycka.

Det skakade av Raul Olle och Stanislav Rezac – uttröttade efter jakten på spurtpriser.

Men det skakade inte av alla konkurrenterna.

Vid sista kontrollen – Eldris – nio kilometer före mål hade Staffan Larsson med sig tre åkare: Henrik Eriksson, Daniel Tynell och Oskar Svärd.

Förra årets tvåa, Oskar Svärd från Tvärred i Västergötland, kunde se hur de andra tre åkte ifrån honom. När publiken längs upploppet i Mora tittade fram i skidspåret såg de den blåvita IFK Mora-dräkten med nummerlapp nummer tre på magen – Staffan Larsson.

Men där fanns ytterligare en Mora-åkare, med betydligt högre startnummer men med lika stor vilja och kraft i stakningen.

Henrik Eriksson.

–Jag hade ledningen och tänkte spurta efter backen vid Zorn-muséet. Då kom Henrik upp jämsides vid spåret bredvid. Skulle jag fortsatt i samma spår skulle han gått förbi därför var jag tvungen att prova något nytt, sade Staffan Larsson.

Han ställde sig mellan spåren och bad att det skulle gå lite lättare.

–Men det gjorde det inte och han åkte förbi. I mål skilde den där förhatliga skidspetsen igen, den som gav Peter Göransson segern 1998. Bakom de båda, bara en sekund efter, fanns ytterligare en dala-åkare, Daniel Tynell från Falun/Borlänge SK.

–Det känns aldrig roligt att komma tvåa men det är något lättare den här gången. Då, för tre år sedan, såg jag drömmen jag haft hela mitt liv gå i kras. Nu var det en Mora-åkare som vann, det gör att andraplatsen känns lite bättre.

Samtidigt skulle Henrik Eriksson försöka förklara känslan av att nå allra längst fram, att få vinna det lopp han drömt om hela livet. Men det fanns bara tre ord.

–Det är obeskrivligt.

Han är den sjätte Mora-åkaren genom tiderna som vinner Vasaloppet. Och hade han glömt bort under tiden i USA hur populär en hemmasegrare är fick han veta det vid prisutdelningen.

Men för publiken fanns det egentligen ingen vinnare eller förlorare på prispallen. Bara två Mora-åkare.