Sänkte sitt gamla lag – och höll liv i CL-drömmen: ”Älskar det här stället”

Derbyt i Kristianstad tidigare i år slutade 0–0 och vi var på väg mot ännu ett mållös derby när matchuret passerade 91 minuter på lördagseftermiddagen i Vittsjö.

Då fick KDFF hörna. Guðný Árnadóttir lyfte in bollen – och Polkinghorne kom perfekt i straffområdet. Med en kraftfull nicka fixade hon tre poäng till KDFF.

Vittsjöpubliken fick på nytt se det klassiska ”Polks”-målfirandet. Fast den här gången var det bara bortaklacken som jublade ikapp med Polkinghorne och hennes lagkamrater.

– Det var en väldigt bra hörna, säger KDFF-backen på typiskt, ödmjukt ”Polks”-manér efter första fullträffen i nya laget.

Och så blev det den där målgesten som publiken här på Vittsjö IP lärt sig känna igen?

– Ja (skratt). Jag gör ju inte så många mål... det var väldigt kul att vi kunde ta tre poäng. Jag är stolt över laget, stolt över hur vi fortsatte kämpa.

Hur var det att vara tillbaka på Vittsjö IP?

– Det är klart att det var speciellt. Det var bra atmosfär. Och jag älskar det här stället, även som motståndare, så det var kul att vara tillbaka, säger Polkinghorne, som spelade tre säsonger i Vittsjö innan hon inför det här året tog det ”förbjudna steget” till rivalen KDFF.

Vad säger du om matchen?

– Ett typiskt derby. Fysiskt, mycket kamp, många dueller. Vi fick ingen riktig rytm i vårt spel, men fortsatte kämpa och tog över på slutet.

I och med ”Polks” sena segermål (nicken var det sista som hände i matchen) är KDFF nu ”bara” sex poäng bakom tabelltrean Hammarby. Drömmen om en topp tre plat, som innebär kval till Champions league, är tack vare trepoängaren i derbyt inte död.

Ni sätter lite press på Hammarby?

– Ja ... det är några matcher kvar. Det gäller bara att vi fokuserar på vårt, vi har en liten streak nu och ska bara fortsätta så får vi se hur långt det räcker.

I Vittsjö var det av förklarliga skäl dystra miner. Efter en hygglig förstahalvlek, där Vittsjö skapade en del (men, sin vana trogen, var för ineffektivt) föll hemmalaget tillbaka mer och mer efter paus och i slutet var det KDFF för hela slanten. Med tanke på gästernas övertag sista kvarten var segermålet logiskt.

– Det var varit genomgående hela säsongen att vi inte har fått till det sista tredjedelen, säger lagkaptenen Sandra Lynn om första halvlek.

– Sen i andra tappar vi det fullständigt. Och jag vet inte vad som händer på målet, vi tappar totalt markeringen, säger Lynn.

Vittsjös Julia Leas var inne på samma linje.

– Det är väldigt bra i första, då är vi framåtlutade. Sen hamnar vi på hälarna i slutet och får bara försöka slåss för att överleva, säger Leas.

– Matchen var som förväntat, väldigt fysiskt. Och en rolig match att spela – men ett väldigt jobbigt slut. Att förlora på det här sättet som vi gör är väldigt tufft.