Stor grabb siktar på EM-guld

I fjol slutade tvillingbrorsan och quarterbacken Martin Hejdesten med amerikansk fotboll, och satsade istället framgångsrikt på en karriär som volleybollspelare i SM-tvåan Örkelljunga.

Recievern Mattias fortsatte, men bytte klubb från C4 Lions till hårdsatsande Limhamn Griffins.

Han hade ett par mål till han ville uppnå innan fotbollsskorna lades på hyllan. Ett av dem uppnåddes i EM-kvartsfinalen mot Ukraina förra helgen.

Då utnämndes 26-åringen till Stor Grabb, en utmärkelse man får efter tio landskamper.

Det andra målet är han på väg emot:

Ett EM-guld.

Han har EM-silver och VM-brons sedan tidigare –men ingen medalj i den ädlaste valören från ett stort mästerskap.

Men genom att Sverige mer eller mindre utklassade Ukraina med 48–0 inför 8107 åskådare i ett försommarljumt Ukraina, så har laget nu avancerat till semifinal i årets EM-slutspel.

Där väntar Finland, som i sin semifinal besegrade Österrike med 27–13. Matchen spelas på Stockholms stadion den 30 juni.

Men det lär bli tufft:

– Vi har bara vunnit över Finland en enda gång, erkänner Mattias Hejdesten.

– Men nu är det dags att bryta den trenden.

I landslaget finns inte bara Mattias Hejdesten som gammal C4-spelare. Också Dan Pettersson och George Pandrea, båda nu spelare för Tyresö, har ett förflutet i Lions. Hejdesten vill verkligen brinnande hett få kröna sin karriär med ett EM-guld.

Det var det som fick honom att fortsätta med fotbollen i ytterligare ett år, att gå från Lions till Limhamn för att därmed få bättre konkurrens på träningarna och kunna utvecklas som spelare.

Och visst har det blivit tuffare ppå träningarna. även om Limhamn ligger i samma serie som C4, så har laget flera landslagsspelare och satsar hårt för att gå upp i suerserien nästa säsong.

Mattias visste vad han gjorde när han gick till Limhamn. Samtidigt erkänner han att det sliter att pendla till Malmö tre gånger i veckan, och till matcherna utöver det.

Så efter årets säsong får det vara nog, säger 26-åringen.

nMen om det nu inte blir något EM-guld då? Om det blir förlust i semifinal eller i final?

– Jag lägger av ändå. Jag har sagt till mig själv redan tidigare att efter den här säsongen så får det räcka. Jag börjar bli gammal för den här sporten, och kroppen känns trött. Man får ta ganska mycket stryk med alla tacklingar... Mattias känner att pendlandet och träningarna tar för mycket tid, tid som han efter att ha satsat hårt i så många år nu vill lägga på något annat.

– Jag vill ha tid över och hinna umgås med kompisar också. det känns som om idrotten börjat gå ut över mitt privatliv, säger Mattias Hejdesten.

nVad ska du göra istället då? Blir det en volleybollkarriär för dig också, som för brorsan?

– Nej, jag har en skada i min högra axel, som gör att jag inte kan smasha ordentligt. Annars är det kanske inte osannolikt att jag hade frågat Örkelljunga om jag kunde fått träna lite med dem. Jag tycker volleyboll är en rolig sport, och det hade varit väldigt kul att få utöva en annan sport ihop med brorsan.

– Men nu lugnar jag förmodligen ned mig istället. Jag kommer säkert att fortsätta styrketräna på motionsnivå, men det får bli som hobby... Fast visst erkänner Mattias att det kommer att bli svårt att lägga bort den amerikanska fotbollen helt, och att han säkert kommer att vara nere på några träningar med C4 Lions för att kanske hjälpa till.

– Vem vet, jag kanske satsar på att bli domare eller tränare så småningom, men just nu vill jag bara ta det lugnt, säger Mattias Hedjesten.

Ja, efter att han hjälpt landslaget till ett EM-guld, då.