Annons

Uppdraget: Caddie åt golfproffset

En caddie körde golfvagnen tvärs över green. En annan krattade så Cecilia Ekelundh fick två pliktslag. Ytterligare en tog miste på golfbollen och ett äpple. Sett ur det perspektivet torde Kristianstadsbladets utsända varit rena succén i debuten som golfcaddie till ett tourproffs.
Sport • Publicerad 12 maj 2012
För Cecilia Ekelundh innebär caddien att hon fullt ut kan koncentrera sig på golfen. Foto: Johanna Wallin
För Cecilia Ekelundh innebär caddien att hon fullt ut kan koncentrera sig på golfen. Foto: Johanna WallinFoto: Johanna Wallin
Caddie alltid ett steg bakom.
Caddie alltid ett steg bakom.Foto: 
Cecilia Ekelundh var på vippen att sätta chippen på tvåan i hål för par. Bollen slank bara någon centimeter förbi.
Cecilia Ekelundh var på vippen att sätta chippen på tvåan i hål för par. Bollen slank bara någon centimeter förbi.Foto: 
Presservice. Som caddie gäller det att serva med klubbor, hålla greppen torra om det regnar och skårorna rena.
Presservice. Som caddie gäller det att serva med klubbor, hålla greppen torra om det regnar och skårorna rena.Foto: 

Uppdraget var i grunden enkelt: Gå caddie när Cecilia Ekelundh spelar Nordea Tour på Kristianstad GK:s östra bana.

Men hur enkelt är det egentligen att vara golfcaddie?

Annons

Alltså, rollen som caddie är ju egentligen att vara ett slags assistent. Att bära bagen, serva med klubbor, göra rent klubborna efter slagen, eller hålla greppen torra om det regnar, kratta bunkrar, lägga tillbaka uppslagna torvor och sånt. Dessutom brukar caddien hjälpa till med att läsa linjer, stega mått och även rikta in spelaren om han eller hon så vill.

Och inte minst: Försöka hålla sin spelare på rätt humör och i rätt fokus.

Det finns många historier om märkliga caddies på touren. Det finns också otaliga exempel på caddies som fått sparken mitt i en rond – eller tvärt om sagt upp sig på stående fot, och lämnat bana, bag och spelare till sitt öde.

Så det är med en och annan fjäril i maggropen jag nalkas mitt nya jobb. Målsättningen är inte högre än en stilla förhoppning att jag inte ska få sparken innan vi klarat oss igenom de 18 hålen.

Tur dessutom att Cecilia Ekelundh inte berättar historierna om alla konstiga caddies hon haft – och givit sparken – genom åren förrän efteråt.

Som den marijuanastinkande jeansklädde killen, som redan på första hålet undrade om ett nedfallet äpple i gräset var Cecilias boll, och som några hål senare hivade fram drivern för utslaget på ett 130 meter långt korthål. Efter nio hål fick killen sparken.

– Det gick bara inte, säger Cecilia Ekelundh. De första nio gick jag fyra över, efter att han försvunnit gick jag tre under sista nio, trots att jag då själv fick kånka min tourbag.

Hon har också varit med om caddies som rullat vagnen rakt över green, som orsakat pliktslag för sin spelare genom att kratta i bunkern innan slaget, och liknande grejor.

Vad är det värsta man kan göra som caddie?

– Att orsaka pliktslag är ju inte någon höjdare, men värre är det nog om caddien börjar analysera ronden medan vi spelar, eller säger fel saker som att ”Nu kommer vi till det där hålet som har vatten till vänster”... och plopp, så har jag slagit i vattnet. Jag vill egentligen inte prata golf alls, inte mer än om nästa slag...

Annons

Vad betyder en caddie?

– I dag är det nog tre-fyra slags skillnad för mig. Att ha caddie innebär att jag inte behöver tänka på att göra rent klubborna, på att jag ska gå runt greenen med vagnen, och såna saker, utan kan lägga allt fokus på golfen. Med en utbildad tourcaddie blir skillnaden ännu större, där får jag också hjälp med att läsa greener, att stega och liknande.

Den hjälpen undviker en nybörjarcaddie som undertecknad, även om jag nogsamt kvällen innan mätt hur långa steg jag egentligen tar med hjälp av ett måttband. Men avståndsbedömningen sköter Cecilia Ekelundh på egen hand. Hon stegar, och kollar i sin ”Yardbook”. Själv gör jag en visuell längduppskattning och väljer klubba åt Cecilia på känsla. Bara en enda gång väljer jag fel klubba, de andra gångerna är det Cecilias klubbval jag redan håller i handen.

Cecilia Ekelundh är rutinerat golfproffs. Hon kom ut på Europatouren för tio år sedan, 2002, och hade en framgångsrik karriär ända fram till 2009, då hon lade av. Tre Europatoursegrar blev det genom åren, vilket placerar Sölvesborgstjejen bland de mest framgångsrika golfare Sverige haft.

När Cecilia slutade med golfen var det i bestämd övertygelse om att aldrig mer tävlingsspela. De senaste åren har hon jobbat med olika klädföretag, och spelat golf mest på kul: För att hitta en ny utmaning började Sölvesborgstjejen att spela från vänster istället.

– Går det riktigt illa har jag vänstersetet i bilen. Då byter jag håll i morgon, säger hon med ett garv när vi ses på rangen, en timme innan start.

Men så illa blir det aldrig, även om starten är lite skakig. Efter ett stabilt par på första hålet gör Cecilia bogey både tvåan, trean och fyran. Att det är tre år sedan hon spelade en proffstävling, och att hon dessutom inte tränat särskilt mycket golf sedan karriären avslutades spelar liksom ingen roll: Hon blir irriterad på sig själv och på misstagen hon gör ändå.

Golf är ju dessutom en sport med små marginaler, det kan vara centimeter som skiljer ett dåligt läge från ett bra, millimeter som avgör om en putt ska gå i eller inte. Och den här dagen har Ekelundh inte riktigt marginalerna på sin sida.

Men på nionde hålet kommer vändningen. Cecilia hamnar i fairwaybunkern efter utslaget på hålet, som är skarpt dogleg vänster. Jag räcker fram järnfemman.

– Nja, jag ska nog slå en sexa. Jag är lite orolig att jag inte kommer upp över kanten, säger Cecilia.

Annons

– Men då sätter du bunkrarna framför green i spel, konstaterar jag.

Varpå Cecilia byter klubba, och slår järnfemman perfekt upp från bunkern till mitt på green. Framför allt är det känslan i slaget som ger Cecilia lite momentum, men samtidigt tror jag att hon där också hittade lite tillit till sin caddie, och kände att hon kunde slappna av.

Sista nio spelar Ekelundh mycket bättre. Det är som att rosten behövde skavas av lite i svingen, och när det dessutom dyker upp lite publik på några av hålen spetsas tävlingsinstinkten ytterligare. Som den extrema tävlingsmänniska Cecilia är gör hon naturligtvis birdie på hålen där folk tittar och applåderar.

– Jag funderar på att betala dem för att gå och följa min boll resterade dagar, säger Cecilia med ett leende.

Vi kommer in på 75 slag. Cecilia är inte helt nöjd, framför allt inte med de första nio.

Hon har också tvingats vänja sig vid att spela en ny sorts golf, sedan hon drog av korsbandet i vänster knät vid en skidolycka året innan hon slutade. Hon slår inte längre lika långt och hon vågar inte gå på för fullt mot sitt skadade knä.

För även om den nuvarande comebacken på Nordea Tour i grunden inte är en seriös satsning, mer en följd av att klädföretaget Cecilia jobbade på gick i konkurs i januari så hon just nu är arbetssökande, och tyckte hon lika gärna kunde vara golfproffs som sommarjobb, så finns det bara ett läge när det är dags för tävling: Att gå för seger.

– Jag ska spela ett par tävlingar på den svenska touren framöver. Vi får väl se hur det går där innan jag börjar fundera över en fortsatt satsning, konstaterar Cecilia Ekelundh.

Och själv lämnade jag in caddievästen med en viss känsla av lättnad. Sådär fatalt gjorde man ju inte bort sig, och de tre spelarna i bollen var så fokuserade på spelet, att de nog inte märkte de där klantiga sakerna man gjorde – som att tappa handduken, och få springa tillbaka 15 meter för att hämta den, tappa en headcover och sen råka köra över den med vagnen och liknande.

Nåja. Jag tog ju inte miste på bollen och ett äpple i varje fall.

Emilie Ekelund och Mikael Hallqvist
Cecilia Isberg
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons