"Visst är man sugen att ta över" över

Tre år som spelande tränare i IF Hallby fick räcka för Johan Petersson.

Nu är spelarkarriären över. Istället är tränarkarriären inledd.

– Det fungerade inte i längden att vara spelande tränare. Jag kunde inte gå in i rollen som tränare fullt ut, säger Johan Petersson.

Och i våras bestämde han sig för att det var färdigspelat.

Vad det ett svårt beslut att ta?

– Jag kände det var dags, jag har spelat elithandboll i 18 år nu. Men jag älskar fortfarande handboll och nu vill jag satsa på tränarkarriären.

– Men jag kan väl hoppa in vid skador eller sjukdomar i laget. Och det blir det ju alltid under en säsong.

– Men nu är det tränarjobbet i IF Hallby som gäller, fastlår Johan som nyligen tackade nej till jobbet som förbundskapten i Schweiz.

– Visst, det hade varit en stor utmaning. Schweiz har ett ungt bra landslag som ibland lyckas kvala in till mästerskap.

– Men det hade krävts att man flyttat dit och det var inte aktuellt. Jag har dessutom två små barn att tänka på.

– Nä, vi har flyttat hem till Jönköping för att stanna. Och det är alltid skönt att vara hemma. Det vet jag efter alla mina år utomlands, ler Johan Petersson.

Säsongen som gickslutade bittert för Hallby. I elitseriekvalet mot Lugi blev det förlust med 2–1 i matcher.

– Vi hade greppet i tredje matchen och borde gjort fler mål i andra halvlek. Men vi var ändå inte mogna att ta steget upp i elitserien. Jag hade agerat likadant oavsett, säger Johan och syftar på den storstädning som gjordes efter säsongen.

– Just nu har vi bara 13-14 spelare i laget, resten kommer byggas på med juniorer från de egna leden.

Syftet är att få ett mer samspelat och homogent lag. Något som inte var fallet ifjol enligt Hallby-tränaren.

– Nej, det gick inte ihop. Men nu börjar vi få fram skolade talanger även i Jönköping och det är viktigt. Det är det som är grejen och samtidigt det svåra, förklarar Johan.

– Målet den här säsongen blir att ta klivet upp och etablera Hallby i elitserien.

Johan Peterssonfortsatte spela handboll en bra bit efter Sveriges storhetstid. Så sent som i vintras deltog han i EM-slutspelet, som en av få kvar från eran med "Bengan boys".

Därför har Johan Petersson också bestämda åsikter om utvecklingen inom svensk handboll och dess framtid.

– "Bengan" gav oss mycket frihet under ansvar men det skulle aldrig fungera i dagens handboll. Den allmänna trenden går mot individualism istället för kollektivism som det var under "Bengans" tid på 90-talet.

Vi hade tydliga roller i landslaget och det existerar inte nu, säger Johan med hänvisning till senaste EM och det misslyckade OS-kvalet.

– Jag upplevde under EM att det inte fanns någon trygghet eller harmoni. Och det behövs för att gå långt i mästerskap, säger han och ger svidande kritik åt EM-insatsen.

– Personligen kom jag aldrig in i turneringen eftersom jag är beroende av harmoni och trygghet, vilket inte fanns. Oscar Carlèn stod och tittade på, vår bäste försvarare Tobias Karlsson fick inte spela, Kim Andersson blev felanvänd. Och Jonas Larholm fick för lite ansvar.

Du var inte nöjd med Ingemar Linnéll?

– Det kan man inte vara när det inte fungerar. Vi har tillräckligt bra spelare för att uppleva en ny storhetsperiod. Det gäller bara att ta tillvara våra resurser.

– Hammarby har tre raka SM-guld men ingen spelare med i landslaget. Vi har en lovande skytt i Dalibor Doder men ändå tjatades det på Stefan Lövgrens comeback, trots han sagt nej tusen gånger.

Och det största ansvaret ligger på tränaren.

Så vem vill du se som ny svensk förbundskapten?

– Kent-Harry och Ola Lindgren är de bästa alternativen. Staffan Olsson hade också varit optimalt. Men de ekonomiska villkoren som förbundskapten är inte försvarsbart. I det avseendet ligger Sverige miltals efter andra länder.

– Så det blir svårt att hitta en kompetent förbundskapten. Det börjar brinna i fogarna nu, i höst är det ju kvalspel.

Själv då, är du sugen på att ta över landslaget?

– Absolut, visst är man det. Men inte i dagsläget, jag är alldeles för oerfaren.

Det får bli ett långsiktigt mål.

Du kan ju välja och vraka bland fina idrottsminnen. Någon favorit?

– EM-guldet 2002 på hemmaplan. Jag har nog aldrig varit så nervös inför matcherna som då. Jag fick spela nonstopp och kände mig delaktig.

Det bittraste?

– Finalförlusten mot Frankrike i VM 2001. Staffan var inte med men alla var i toppform. Vi spelade fantastisk handboll ända fram till finalen där vi förlorade med uddamålet.

Bladetsportenträffar Johan Petersson i VIP-logen på Åhus Beachhandboll Festival. Och strax efter intervjun ska Johan och de andra handbollskändisarna leka i sanden. Det blir även hans sista dag på årets festival.

Frågan är oundviklig. Ditt intryck av dina dagar här?

– Otroligt bra, känns väldigt organiserat. Mats Jönsson har gjort ett fantastiskt arbete och han har verkligen lyssnat på folk. Jag hörde att 4 000 timmar lagts ner på säkerhetsarbetet.

I år tar man betalt för inträdet, kommentar?

– En självklarhet, 60 spänn för en festivalvecka är ju peanuts. Men själv har jag inte hört några klagomål.