Waldner – evighetsmaskin och pingisgeni

Den här säsongen följer tidernas mest meriterade bordtennisspelare ett nytt koncept. Längre ledighet, färre tävlingar, färre landslagsläger. För motivationens och kroppens skull.

Inte så att det har gått grus i den välsmorda maskinen. Men den ska inte gå på fullvarv hela tiden längre. Kommer du att hitta överväxeln igen?

–Vi får väl se hur det kommer att gå. Jag har precis kört i gång för fullt med Kalmar och jag har inte varit med på landslagslägren ännu. Jag har inte spelat en match sedan VM. Men det var jävligt skönt med rejäl vila. Det behövdes. Det har varit stora tävlingar hela tiden senaste åren, aldrig någon paus.

–Nu känns det bättre igen. Det är kul igen.

Du ska också ransonera ditt tävlande. Kan man göra det och ändå hålla sig i toppen?

–Jag tror det. Förutom elitserien ska jag i år ställa upp i tyska mästerskapen i oktober och World Cup, SOC och förmodligen danska öppna i november.

–Jag vill vara på topp i de här tävlingarna. Sedan är förstås EM i Zagreb i vår det stora målet.

Hur ser du på resten av din aktiva karriär. Blickar du långt fram, eller tar du år för år?

–Det har jag gjort de sista sju åren (skratt). Men det skulle vara intressant att avsluta med ett OS. Så Aten 2004 är definitivt någonting jag har i bakhuvudet. Men märker jag att jag inte hänger med längre så lägger jag av. Du fyller 36 i oktober. Åldern måste någon gång ta ut sin rätt. Hur parerar du tidens tand?

–Det är viktigt att hitta snabbheten. Jag tränar mycket på det. Många av de bästa spelarna är inte så snabba. Det gäller att spela snabbt och aggressivt mot dem. Jag måste jobba hårdare, spela mer med forehand, det är då jag alltid har varit som bäst.

–Och så har jag bytt material. Jag har ny stomme, lite urholkad med två hål och mjukare (gummi-)plattor. Det blir lite snabbare spel och passar den nya större bollen bättre. Man måste pröva lite, jag tror kineserna var bäst framme med materialet i VM, det märktes på deras spel.

Är det bra att EM och inte VM är säsongens stora mål?

–Ja, med tanke på att vi har ett ganska nytt lag är det tur att det är EM. I EM har vi fortfarande ett slagkraftigt lag, där har vi större chans.

–Och för egen del passar det perfekt med EM. Jag har ju hoppat över Pro Tour-tävlingar i Sydkorea och Japan nu i september och slipper några långresor och det gör inte så mycket att jag inte är med där när det ju inte är med några kineser i EM.

Din gamla parhäst Jörgen Persson (35) har tagit ett sabbatsår från landslagsspel. Tror du han kan komma tillbaka?

–Det är upp till honom själv. Han har visat att han fortfarande kan spela på topp. Och han har ju kommit tillbaka förr då man trodde att han hade gjort sitt.

–Om jag kommer att sakna honom? Det får vi väl se när landslagslägren och turneringarna drar i gång. Hur ser du på återväxten i svensk pingis?

–Jag har inte så bra koll på de yngre, men bakom mig och Jörgen får man hoppas på att alla höjer sig ett snäpp nu när det är läge att ta ett kliv.

Den nya poängräkningen, först till 11 i stället för 21 och i stället fler set, införs från och med nu. Tidernas pingisrevolution. Vad tycker du om den?

–Kul. Absolut, bra för alla. Det blir mer spänning, varje boll är viktig. En spännande match är alltid bra.

Vid sidan av pingisen tilldrar sig en annan liten boll, golfens, ditt mesta fritidsintresse. Golf, där du har 8 i handicap. Varför har en bollartist som du sämre handicap än de flesta landslagskompisarna?

–Jag började för sent. Flera av de andra har ju hållit på nästan sedan de föddes.