Yngsjö IF har börjat marschen uppåt igen
– Det ser bra ut, det kan jag inte förneka. Andan är densamma som för tio år sen, myser Stefan ”Lillen” Olsson, idag spelande tränare.
För tio år sen fruktad skyttekung i det lag som charmade hela fotbolls–Sverige.
Allt började 1985. Samma år Christer Lindgren kom till klubben som tränare. Yngsjö sprang igenom sexan med expressfart. Sexton vinster, två oavgjorda och noll förluster.
Tåget var igång – och gick sen bara inte att stoppa.
Ny serieseger 1987 (division V), serieseger igen 1988 (division IV) och som, kronan på verket, uppflyttning till division II 1990, som tvåa efter Horna Fure.
Från sexan till tvåan utan några stora spelarköp. En sagolik prestation.
1991 var klubben kommunens bästa lag.
– Det glömmer jag aldrig. Vi tryckte upp dekaler med texten ”Kometerna från Yngsjö, kommunens bästa lag”, berättar Bengt Åkesson, supporter på den tiden, ordförande i dag.
I sju år gick allt som på räls för badortslaget. 1992 kom så den första motgången, respass ur tvåan.
På hösten tackade tränaren Christer Lindgren för sig efter åtta succéfyllda säsonger.
Och sen har det bara gått utför.
1995 ramlade Yngsjö ur trean. 1997 åkte klubben ur division IV.
Och hissen hade inte stannat.
Året efter blev det respass ur division V.
Och plötsligt var klubben tillbaka på ruta ett. I den serie där klubben en gång inledde sin marsch uppåt.
– Då var det inte roligt. Målsättningen har hela tiden varit att vi åtminstone ska vara ett stabilt division V–lag. Något måste göras!
Stefan ”Lillen” Olsson lämnade Yngsjö 1993 när klubben låg i division III.
nVille du komma tillbaka?
– Egentligen var det inget svårt val. Morsan var ordförande och farsan tränare, så det var klart att jag ville ställa upp och hjälpa min gamla klubb.
”Lillen” är inne på sin tredje säsong med Yngsjö i sexan. De två första gjorde han 28 respektive 17 mål.
Men det blev ingen serieseger för det. Därför beslutade Yngsjö och ”Lillen” att ändra taktik inför årets säsong. ”Lillen” skolades om till mittback med uppdrag att få ordning på försvarsspelet. Så här långt finns det inget att anmärka på. Tio insläppta mål på tolv omgångar är betyg nog.
– Ett klassiskt recept, bygg bakifrån, säger ”Lillen” och ler.
nMen du får inte göra lika många mål?
– Nä, men det har mindre betydelse. Jag vinner hellre matcherna, och dessutom får jag gå upp på fasta situationer.
Sex mål har det blivit så här långt. Men det är alltså försvarsspelet som är nyckeln till Yngsjös framgångar i vår. Försvarsspelet och den goda andan i truppen.
– Den påminner faktiskt ganska mycket om den stämning som vi hade i truppen för tio år sen. Alla krigar verkligen för varandra, menar ”Lillen”.
Seriefinalen mot Gärds Köpinge var punkterad efter 45 minuter. Så långt ledde hemmalaget med 3–1. Och det var hur rättvist som helst.
”Lillen”, Martin Nilsson, Mats Ryhl, Anders Everbring och de andra i hemmalaget lät bollen göra jobbet och Köpinge blev utspelat.
Det var till och med så att före detta storspelaren Inge Danielsson blev imponerad.
– Inte trodde jag att spelarna höll det här tempot i division VI. Det är bra fotboll.
I andra halvlek jämnade Gärds Köpinge ut spelet och när det återstod elva minuter reducerade Magnus Sigfridsson till 2–3.
Men någon riktig dramatik blev det aldrig. Det såg Martin Höglund till. Yngsjös inhoppare lobbade in 4–2 – och punkterade matchen.
– Det är bara att gratulera Yngsjö. Nu har vi mött samtliga lag i serien och Yngsjö är i en klass för sig. De vinner serien, vi andra får slåss om kvalplatserna, menar Rickard Andersson, tränare i Gärds Köpinge men en gång kreativ spelmotor på Yngsjös mittfält i division II.
nHur bra är då årets upplaga av Yngsjö IF?
– Vi hade definitivt inte gjort bort oss i femman, tvärtom. Jag tror att vi hade krigat i toppen.
nHur många våningar kan då hissen gå den här gången?
– En plats i division IV är inte orealistisk, absolut inte, säger Bengt Åkesson, men fortsätter:
– Samtidigt ser jag hellre att vi krigar i toppen av femman än i botten av division IV.
Den lilla byaklubben, som under andra hälften av 1980–talet staplade seriesegrar på varandra, har kanske inte vunnit sin sista serie.