En galen turnering – med en helt magisk final

Mjällby AIF har en seger i Alliansen – säsongen 1986–87.

I år skulle förbannelsen brytas. Moestafa El Kabir, Marcus Ekenberg och David Löfquist skickades till Kristianstad för att utföra uppdraget.

Samtidigt riskerade klubben en del. Skador på stjärnorna skulle innebära att sköna miljoner gick upp i rök. Men framför allt riskerade Mjällby sitt rykte. Klubben slutade sexa i allsvenskan. Inget lag i nordöstra Skåne ska kunna stå emot Mjällby.

Nosaby kunde det inte i semifinalen. Mjällby vann med 6–1. El Kabir gjorde lagets fem första mål.

"Musse" var magisk. Steget, tekniken och skottet – allt höll högsta klass.

Efter semifinalen var Musse större än Christer och Håkan Andersson tillsammans. Ja, till och med större än David. Eek alltså.

Moestafa El Kabir ägde verkligen planen. Han var helt galet överlägsen.

Kanske gick det för lätt. I finalen väntade fjolårsmästarna Ifö/Bromölla – och de kan det här med innefotboll.

Ett samspelt lag med en spelare som vet hur man avgör finaler.

Just det...Daniel Nilsson. Killen med den starka kroppen och det fruktade tillslaget. Men Daniel har mer än dymamit i vänsterfoten. Där finns några kilo känsla också. 5–1 målet från egen planhalva var en lobb så läcker att jag bara gapade av förvåning. Stackars Alexander Lundin (Mjällbymålvakten) fattade ingenting.

El Kabir då? Var tog han vägen? Tja, "Musse" plockade fram sin andra sida.

Kalle Anka-killen. Ni vet, det är då han skäller, gnäller och skyller allt på domarna. Utvisningen vid ställningen 1–3 kostade laget ytterligare två baklängesmål – och segern.

Många hyllade Ifö/Bromölla – och gladast av alla var tränaren Mats Andersson.

Jag är helt övertygad om att Matte på kvällen plockade fram sin finaste whisky, smuttade – och njöt. För Matte är Alliansen en försenad julklapp. Han älskar det här och det budskapet förmedlar han verkligen till sina spelare.

Tar Matte över Bajen så följer jag med och flyttar konerna.

Det här var Bromöllas turnering. Bromöllas dag.

Klubben vann totalt fyra klasser och det verkar som att plantskolan har fått en nytändning

Ungdomsfinalerna bjöd överlag på spännande matcher – och i många fall underhållande och teknisk fotboll. Inte minst det laddade mötet mellan Åsums BK och Wä IF. Oscar Wilde har sagt "Barnen börjar med att älska sina föräldrar, efter en tid dömer de ut dem, sällan – om någonsin – förlåter de dem."

Apropå slagsmålet tidigare i veckan.

Två poliser fanns på plats under finalen – men de kunde ägna sig åt att titta på fotboll. Och de fick se en fantastisk match. Åsum spelade vackrast, men Wä hade Pontus Olsson. Målvakten var grym mellan stolparna.

I sudden avgjorde måltjuven Albin Trobäck för Wä. Själv gick mina tankar till Erlind Halili. I måndags satt han ner på planen och grät när föräldrar hade slagits inför öppen ridå. I går var han ledsen för att laget hade förlorat i sudden. Men han behöver inte deppa. Framtiden tillhör Erlind Halili. Med rätt uppbackning, och fortsatt bra utbildning kommer Halili att bli riktigt stor.

Ifö/Bromölla vann turneringen.

Näsums IF publiken.

Glädjande nog så blev inte klubben lottlös. Näsum vann nämligen det stora klubblotteriet och 7 500 kronor.

Kul med rättvisa.

Till sist...Håkan Bondesson tar målvaktsposten i vårt All Star team-lag.

Som tack för underhållningen.