Vem kan utmana gris-stormakten?
Årligen produceras 18 miljoner svin till slakt; sju miljoner smågrisar går till Tyskland, där frikostigheten med antibiotika är ännu större än i Danmark. Nyligen togs på en dansk svingård olaglig antibiotika från Kina i beslag. Sverige producerar blott 2,5 miljoner svin!
Danska köttvaror ska inte köpas och offentliga organ inte upphandla det, lyder ropen. Inför EU-valet tog Annie Lööf (C), som dansar på 4-procent-linan, upp temat. Dansk djurhållning håller inte svenska mått. Våra bönder konkurrerar på ojämlika villkor.
Men brott mot ordningen bör nog kontrolleras inom EU. Det kan inte enskilda utomstående, handlare och upphandlare, göra genom bojkotter.
Stormakter rycker på axlarna åt opposition; egenintresset styr. Så är det nog också i svinbranschen. Danmark är EU:s störste exportör av fläsk; givetvis skyddar man sin stora grisindustri, som säljer över hela världen. Jag blev bjuden på lunch i Fort Lauderdale, Florida. Delikatessen var Baby Back Rib. Både värden och servitören trodde den kom från Texas till den senare triumferande kom in med en brun kartong. På en sida stod Danish Crown, på den andra Copenhagen!
Den andra sidan av problemet är att dansk kooperation (Danish) – till skillnad från svenska kooperatörer, bönder och Coop (KF la tidigt ner sin slakt i Eslöv) – är skickliga affärsmän. Danskarna har med framgång tagit sig in i Sverige. Både Ugglarps i Trelleborg och KLS i Kalmar ägs och drivs av Danish Crown. Det är också en tankeställare, att både Scan och Atria Scandinavia numera är finskägda.
Länge har Åke Rutegård varit vd i Kött och charkföretagen. I en artikel summerar han att våra stora aktörer hamnat i utländsk ägo. Men vi har inte mindre än 150 medelstora köttföretag som ofta är familjeägda. De står för 30 procent av nöt-, drygt 20 procent av grisköttet och 40 procent av charkvarorna. De är inte betydelselösa men ligger i medieskugga. Scans medieproblem spiller över på dem.
Trots olika syn på regelverket är det ändå märkligt att bönder och KF i Sverige har lyckats så illa jämfört med både danska kooperatörer och medelstora svenska företag. Antagligen har monopoltänkande och dålig känsla för marknaden vilselett dem. Ett annat problem i världen är köttnationalismen. Kött från det egna landet är bäst överallt! Utom i Norge. Där är man världsbäst på fisk, vilket är sant.
Och riktigt illa ser det ut för Sveriges djurbönder, som blev kvar sedan Swedish Meats försvann. De sitter fast med sitt kapital i form av 12 procent av finska HK Scan, som domineras av finska bonde- och börsintressen. Lena Åsheim från Kristianstad är ny ordförande i föreningen men ingen vet vad hon tänker göra för att bryta dödläget. Vet hon det själv?
Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i flera liberala tidningar.
