Ingen kontinent är så mytomspunnen som den mest svårtillgängliga. Längst ned på jordklotet breder sig 14,2 kvadratkilometer ut av den blåsigaste, mest istäckta och torraste plats som finns på jorden. För att inte tala om den kallaste, så klart: -89,5 lyder det svårslagna köldrekordet. Och när det är som varmast letar sig kvicksilvret sällan särskilt långt över nollstrecket.

Frågan är vad du ska hit och göra? Kanske för att det inte finns något liknande.

- Folk förvånas över hur fantastiskt det är, känslan av storslagenhet. Man förstår att man ska till en exotisk plats, men att det verkligen är så annorlunda, så förstummande, gör att man lämnar platsen imponerad för resten av sitt liv, säger Alexis Averbuck.

Hon kommer aldrig att glömma när hon för första gången flög in över Antarktis i ett skumpigt militärflygplan 1996. Hon skulle komma att tillbringa ett år på forskningsstationen McMurdo.

De senaste två decennierna har Antarktis vuxit fram som ett resmål inte bara för fanatiska äventyrare. Förra säsongen besökte 37 405 turister kontinenten, enligt samarbetsorganisationen Iaato. Det är nio procent fler än säsongen innan, men ändå långt i från rekordet 2007-2008, innan finanskrisen slog till.

De flesta åker på en paketresa med skepp från Ushuaia i södra Argentina. En del avgår också från chilenska Punta Arenas, men det finns även alternativ från Uruguay, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland.

Alexis Averbuck är huvudförfattare till reseguidebolaget Lonely Planets Antarktisbok och berättar att året på basen förändrade henne för alltid.

- De två ord jag kommer att tänka på med Antarktis är "dramatiskt" och "orört", säger hon.

Djurlivet är spektakulärt. På nära håll kan du stifta bekantskap med pingviner, sälar och - förhoppningsvis på något längre håll - späckhuggare.

- Pingvinerna går rakt fram till dig. De vet inget om oss, och har ingen anledning att vara rädda.

Det halvsvenska företaget Waterproof Expedition är inne på sitt andra år som researrangör till Antarktis. Göran Ehlmé från Göteborg är medgrundare och något av en mångsysslare. Huvudsysselsättningen är att utveckla dräkter för dykning och snorkling i kallt vatten, men han är också prisbelönt fotograf som bland annat arbetat åt BBC.

Även han beskriver djurlivet på Antarktis i lyriska ordalag; man behöver knappt ha zoom på kameran, då man kommer så pass nära.

- Det fantastiska är att det är så många djur på så koncentrerad yta - dessutom orädda för människor.

Kampen om Antarktisturisterna är tuff. Waterproof Expeditions har hittat sin nisch - och lockar med snorkling.

- Alla stora valar, sälar och pingviner är vid ytan. Det räcker med snorkel för att få människor att uppleva undervattensvärlden, säger Göran Ehlmé.

Hans kunskaper om dykdräkter kommer väl till pass. Men kallt blir det ändå.

- En halvtimme är helt okej, vid 45 minuter börjar det bita rejält. Du kan pressa dig till en timme, men då är du en riktig viking. Främst är det fingrarna som är svårast att hålla varma.

Annars är temperaturerna ofta inte värre än en svensk vårdag, enligt Ehlmé. Alexis Averbuck håller med - och hon är ändå från Kalifornien.

- Din kropp anpassar sig. Du kan till och med ha t-shirt på dig under de varmaste dagarna, säger hon.

Det finns många andra aktiviteter för den äventyrslystna på Antarktis. Skärgården lämpar sig exempelvis väl för kajakpaddling, som flera bolag erbjuder, liksom vandringar.

En mer extrem utmaning är att bestiga Mount Vinson, kontinentens högsta topp på 4 892 meter. Det är absolut inget för nybörjaren - eller den fattige. Företaget Alpine Ascents skriver på sin sajt att du bör ha god kondition. Att släpa en släde med utrustning och mat för tio dagar och ta sig upp för 40-gradiga lutningar i kylan kräver sin klättrare. Prislappen landar i det här fallet på hisnande 260 000 kronor.

En lugnare och billigare upplevelse är att besöka en historisk plats. Flera expeditionsstugor står kvar efter de tidiga forskarresorna. På ön Snow Hill finns svenske Otto Nordenskjölds, där han tvingades tillbringa två vintrar med sin expedition i början av 1900-talet.

- Där finns utrustningen orörd som de lämnat efter sig, säger Alexis Averbuck.

Oroliga röster har höjts över turismens risker. En havererad kryssningsbåt skulle leda till en miljökatastrof, och turister kan sprida sjukdomar till djuren. Å andra sidan finns en poäng med att visa upp kontinenten, för att människor ska förstå att den behöver skyddas, anser både Ehlmé och Averbuck. De poängterar också att reglerna för att skydda Antarktis är rigorösa.

- Om du tar dem på allvar tror jag att ditt besök inte behöver ha negativ påverkan, säger hon.

Alexis Averbuck längtar ständigt tillbaka. Det kan vara svårt att beskriva upplevelserna: de ändlösa snöklädda vidderna, midnattssolen, natthimlen och polarskenen - aurora australis.

- Jag började måla där, för det finns inga ord för det. Antarktis kan ha den effekten på en. (TT)