"Jätten" skapar magi i vardagen

"Las Palmas", kortfilmen där Johannes Nyholms då drygt ettåriga dotter spelade en överförfriskad turisttant på en bar, blev en internationell internetsuccé för några år sedan.

Hollywood nosade på Nyholms tröskel, men mycket mer än inviter och en agent har det inte blivit. Det är inget som den nu långfilmsdebuterande filmskaparen känner sig bitter över.

Berättelse om utanförskap

Johannes Nyholms sparsamma intresse för drömfabriken på andra sidan Atlanten ska vi kanske vara tacksamma för. För det är svårt att se en film som "Jätten" växa fram i ett Hollywood-sammanhang.

Historien om den autistiske, missbildade boulefantasten Rikard är en rörande berättelse om utanförskap, där vardagsscener från Rikards gruppboende och bouleträningar blandas med västerndoftande surrealism.

Miljöerna hör inte till vanligheterna i svensk film, men för Nyholm är de välbekanta. Han spelar själv boule, och hans erfarenhet av att arbeta på gruppboenden skänker filmen både humoristisk och humanistisk prägel.

Musikvideo med jätte

Konkret började filmen ta form för tio år sedan, när Nyholm regisserade en musikvideo till artisten The Tallest Man on Earth.

Idén utvecklades till ett manus om "en liten man med stora drömmar som har den här jätten inom sig", som Nyholm beskriver det.

Feberdrömmar

Inspirationen till rollfiguren Rikard bottnar i feberdrömmar som Johannes Nyholm hade som barn, då han upplevde ett avstånd mellan sig själv och verkligheten, som om han var fången i en annan kropp.

Många av Johannes Nyholms verk sammanfogar vardagsrealism med sagoelement. Så också "Jätten".

TT