Miniatyrmaskiner ger trio kemipris

De är tusen gånger tunnare än ett vanligt hårstrå och omöjliga att se med blotta ögat. Men världens minsta "maskiner", molekyler vars rörelser går att kontrollera och som kan utföra ett arbete när energi tillförs, har slagit forskarvärlden med häpnad.

Samtidigt ligger det mest spännande med deras arbete i framtiden. Utvecklingsmässigt befinner sig de molekylära maskinerna i ett mycket tidigt skede - att jämföra med den elektriska motorn på 1830-talet, där vetenskapsmännen kunde visa upp snurrande vevar och hjul, utan att veta att detta senare skulle leda fram till exempelvis tvättmaskiner.

Miniatyrrobotar

Hiss och datorchip

1983 togs det första steget mot en molekylär maskin när Sauvage lyckades länka ihop två ringformade molekyler till en kedja. Normalt sitter molekyler ihop med bindningar där atomerna delar elektroner, men i kedjan satt de istället ihop med en friare mekanisk bindning.

1991 utvecklade Stoddart en så kallad rotaxan. Han trädde en molekylär ring på en tunn molekylär axel och visade att ringen kunde röra sig längs axeln. Därifrån har han även utvecklat en molekylär hiss, en molekylär muskel och ett molekylbaserat datorchip.

1999 lyckades Feringa få ett molekylärt rotorblad att snurra åt samma håll och blev då först med att utveckla den molekylära motorn. Därefter har han designat en nanobil och fått rotation på en glasstav som är 10 000 gånger större än själva motorn.

Fraser Stoddart blev överraskad och överväldigad när han fick veta att hans forskning gör att han får Nobelpriset.

TT