”Att arbeta med tonåringar är tålamodsprövande, men fantastiskt”

Grupper av elever rör sig genom korridorerna. Någon på väg till lektion, andra ut på rast. I den här miljön har rektor Urban Widmark rört sig i 14 år. I början nyfiken och vilsen, numera med ett lugn i steget, men ändå med ett driv framåt.

– Nu är jag rektor över våra yrkesprogram och det är fantastiskt. Både personal och elever är så duktiga. När vi ställer upp i tävlingar får vi bra placeringar och jag skulle säga att de som vill ha jobb efter studenten också får det.

Själv gick han en lite längre väg. Främst eftersom han inte riktigt visste vad han skulle göra med sina intressen för samhälle, politik och historia.

– Jag ville påverka och förändra, så till sist gav läraryrket sig själv.

Även om han gick in i det med tanke på sina ämnen, så är det ändå ungdomarna, framåtdrivet, som hållit honom kvar. Han kastades in som vikarie i Osby, flög med cykeln mellan gymnasiet, komvux och naturbruksskolan.

– Det var lite som förr när man kastade ett barn i vattnet för att se om det lärde sig simma, om det överlevde. Och jag överlevde. Det var tufft och slitsamt, samtidigt oerhört lärorikt och roligt.

Han hade en mentor i läraren Bosse Persson, och det menar han är en viktig del i lärarkollegiet, att stötta varandra.

Därefter tillbringade Urban sex år som lärare på Söderport, och kanske många Österäng-hjärtan får kramp när han säger att han trivdes fantastiskt bra på skolan.

– Det finns en rivalitet mellan skolorna som i bästa fall ger gemenskap och stärker identiteten. Men det balanserar på en knivsegg innan det blir destruktivt.

Så ler han:

– Det är klart att jag nu vill att Österäng ska ha de bästa lärarna och de bästa eleverna!

För när han tyckte det var dags att göra något annat, röra på sig lite, fanns det en rektorstjänst på Österäng. Och han kastade sig på nytt ut i havet utan att ha lärt sig just det simsättet.

– Rektor kan man inte utbilda sig till i förväg. Det finns ingen manual att följa. Man ska ha en tjänst innan man påbörjar rektorsutbildningen, man skolas inte in långsamt. Men jag ville ta ansvaret, ha en större överblick och bidra till utvecklingen på ett sätt man inte kan som lärare.

Så det är många år han tillbringat i skolan. Och ja, den har förändrats. Mycket till det bättre, annat lämnar en del att önska.

– Det som skiljer sig mest är nog vårdnadshavarna som ställer helt andra krav, på gott och ont. Och så eleverna. Idag läggs mycket större vikt vid den sociala biten. Fler elever har det mycket tufft. Kanske är det svårare att vara ung idag, och det märks att många har det svårare socialt.

Formellt är det sociala arbetet inte skolans uppgift, men det blir det, konstaterar rektorn.

– Förutsättningarna för lärande är en trygg och bra lärmiljö, då blir också det som stör den en fråga för skolan.

Vid sidan av skolvärlden engagerade sig Urban tidigt i politiken för Moderaterna. Han hade flera tunga uppdrag i Hässleholm, innan han 2009 vid 39 års ålder, blev kommunalråd i Hässleholm på heltid. Det visade sig bli en tuff tid.

– Lehman-kraschen hade inträffat tidigare under hösten och vi trillade rakt in i en lågkonjunktur.

Trots fyra tuffa år som följde tycker Urban att de var givande och möjligheten att påverka på allvar stor.

– Samtidigt var det oerhört slitsamt, man är aldrig ledig, ska alltid kunna nås och förväntas kunna svara på det mesta. Det är roligt och spännande, men när vinden blåser kall, då är man väldigt ensam.

Urban hoppade av i förtid, 2013, efter kritik om bland annat avtalen kring trygghetsboendet Pärlan och Dryport Skåne, som åter aktualiserats i dagarna.

Han ler lite. Med facit i hand hade han rätt, menar han:

– Alla belackare hade fel. Det känns lite sorgligt att det blev som det blev, men ändå bra när jag nu ser hur det jag stod för också är det som fungerar.

Han hade fått sig en överdos av politik och trädde nästan direkt in i rektorsskapet på nytt. Nu är han involverad politiskt på regionnivå och tycker att det är skönt att ha bytt arena.

– Jag tror jag kan tillföra en del, med tanke på min utblick från nordöstra Skåne, då det ofta blir slagsida åt Malmö, Lund, Helsingborg till.

På skolan hoppas han kunna bidra till ett bra och lärande klimat och fortsatta framgångar för sina elever.

– Många har en bild av att den svenska skolan inte fungerar. Tvärtom har vi en välfungerande skola, jag är stolt över både vår personal och våra elever på Österäng.

Så skrattar han:

– Att arbeta med tonåringar kan vara verkligt tålamodsprövande, men det är också fantastiskt roligt!