Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Morgan Johansson borde ha fått silkessnöret
Åtnjuter Morgan Johansson (S) förtroende eller inte? Justitie- och inrikesministern väcker starka negativa känslor på grund av den ökande gängkriminaliteten och betydande revor i rättsväsendet men också för att han far med osanning och tillhör de mest arroganta rösterna i svensk politik. Ett enigt konstitutionsutskott prickade honom i förra veckan på en rad punkter.
”Man kan inte börja hitta på problem som inte finns, det är ohederligt och att en minister gör det är illa”, kommenterade Vänsterpartiets representant i KU. Själv viftande Morgan Johansson bort det som randanmärkningar.
”Att oppositionen lyfter lag och ordning och försöker avkräva ansvarigt statsråd ansvar är inget konstigt.”
Kriminalpolitik står mycket högt på väljarnas dagordning eftersom de drabbas av allehanda brott och upplever stor otrygghet. Att oppositionen lyfter lag och ordning och försöker avkräva ansvarigt statsråd ansvar är därför inget konstigt.
SD väckte en misstroendeförklaring mot Morgan Johansson i fredags och M, L och KD ställde sig bakom den. Vid tisdagens omröstning i Riksdagen röstade 174 ledamöter för att han skulle tvingas avgå och 70 lade ner sina röster. Morgan Johansson har alltså ett uppseendeväckande svagt förtroende, även om han kan sitta kvar.
Där hade historien kunnat vara slut. Men turerna och retoriken i denna soppa får sägas innehålla extra allt. Hade en manusförfattare till politiska thrillers såsom danska Borgen hittat på dem hade publiken förmodligen ansett att ingredienserna är överdrivna, ja närmast osannolika.
Faktum är dock att Sveriges statsminister Magdalena Andersson (S) uppvisade blixtrande ilska på en presskonferens och hotade med att låta hela regeringen avgå om en riksdagsmajoritet saknar förtroende för just Morgan Johansson. Så har ingen svensk regeringschef tidigare agerat.
Hon skåpade ut oppositionsledaren Ulf Kristersson (M) som farlig för landet – trots att det är hon som eskalerade misstroendeförklaringen till en potentiell regeringskris. Och så fick han inte följa med på utflykt till det gigantiska amerikanska militärfartyget som låg förtöjt i huvudstaden under helgen – utan det fick Annie Lööf (C). Snacka om barnslighet.
Samtidigt utövade Socialdemokraterna hårda påtryckningar på den politiska vilden Amineh Kakabaveh, inklusive genom kurdiska politiker i norra Syrien (sic!), för att rädda kvar regeringen.
Mitt under en oerhört känslig kris om ett svenskt Natomedlemskap där Turkiets president Erdogan mycket väl kan lägga in sitt veto eller förlänga vår säkerhetspolitiska limbo under lång tid. Eftersom han just gjort PKK och kurdfrågan till ett huvudnummer.
Under partiledardebatten i TV4 i söndags gjorde Ebba Busch (KD) ett utspel i direktsändning till Magdalena Andersson om att låta Morgan Johansson gå mot att KD skulle lägga ner stridsyxan fram till valet. En mycket ovanlig förhandlingsteknik, som säger en hel del om det bekymmersamt usla samarbetsklimatet.
Centerledaren Annie Lööf efterlyser fler vuxna i rummet och framhärdar att de politiska ledarna måste försöka hitta konstruktiva lösningar på en lång rad samhällsproblem. Det är en god ambition. C lade ner sina röster trots att de delar kritiken mot Morgan Johansson – och hamnade därmed återigen i det rödgröna lägret i skarpt läge.
C:s befogade kritik av SD:s populism behöver kompletteras av ett tydligt ställningstagande mot Socialdemokraternas skyhöga spel, maktspråk, arrogans och undermåliga politik på en lång rad områden.
För i den här soppan finns det många kockar. Magdalena Andersson gav den väl mycket sälta och hetta.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör.
