En gång fick jag en konkret jobbchans. Två veckors praktik och sedan arbete med löfte om hänsyn till mitt funktionshinder.

Två år och åtta månader – så länge har jag varit inskriven på Arbetsförmedlingen. Jag var 18 år när jag skrev in mig. Ganska tilltufsad med en nyligen avbruten gymnasieutbildning (hösten i trean). Godkänd i alla ämnen men saknade en del för fullständigt gymnasium. Jag har dessutom en funktionsnedsättning som påverkar min arbetsförmåga, skriver en ung arbetssökande.

Jobbjakten • Publicerad 24 juni 2020

Detta är en insändare i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

En gång fick jag en konkret jobbchans. Två veckors praktik och sedan arbete med löfte om hänsyn till mitt funktionshinder.Foto: Erik Simander/TT

Jag borde vara en prioriterad arbetssökande men så är det inte. Jag har visserligen fått en 16 veckors arbetsmarknadsutbildning med, enligt Af, stora chanser till arbete. Utbildningen klarades av och jag vet att Af har ett uppdrag att mycket aktivt söka arbete tillsammans med mig efter utbildningen. Nu var jag säker på att få arbete. Istället konstaterar Af krasst, sex månader efter utbildningen, att branschen inte tar emot personer med funktionsnedsättning. Tack för den.

”En gång fick jag en konkret jobbchans. Två veckors praktik och sedan arbete med löfte om hänsyn till mitt funktionshinder.”

Jag har dessutom haft totalt cirka 15 veckors praktik hos olika arbetsgivare. Sammanfattningsvis kan man säga att Af varken förberett eller följt upp dessa platser. Löfte om jobb har ändrats till att arbetsgivarna vill ha förlängd praktik. Af har tittat på och tyckt att det varit en bra idé eller inte agerat alls.

Annons

En gång fick jag en konkret jobbchans. Två veckors praktik och sedan arbete med löfte om hänsyn till mitt funktionshinder. Första dagen visade det sig att handledaren inte ens visste om att han var handledare och han hade ingen som helst information om min funktionsnedsättning. Arbetsgivaren bröt praktiken efter några dagar med hänvisning till corona (som då precis hade blivit känt) och att dom inte kan erbjuda arbete. Återigen tittade Af på och konstaterade att det hela var olyckligt.

”På fredagen ringer ”min” kontakt på Af och säger att det visst inte fanns något jobb där. Förhoppningar byggs upp och grusas sedan effektivt!”

Strax efter fick jag faktiskt ett arbete. Arbetsgivaren fick bidrag för att anpassa jobbet för mig men när Af följde upp det (faktiskt denna gång) hade ingen anpassning gjorts. Arbetsgivaren bröt anställningen. Olyckligt tyckte Af.

Nyligen erbjudande om arbete igen. Af hade hittat en plats till mig och det var arbete direkt. Besök på arbetsplatsen på onsdagen och jag skulle hem och fundera och bestämma mig senast till fredagen. På fredagen ringer ”min” kontakt på Af och säger att det visst inte fanns något jobb där. Förhoppningar byggs upp och grusas sedan effektivt!

Det hör till saken att jag har ett aktivitetsstöd på cirka 1200 kronor i månaden. Jag vill inte belasta försörjningsstöd, jag vill verkligen klara mig själv, men jag får inga som helst förutsättningar för att göra det.

”Jag har idag inget förtroende för Af alls och ser fram emot den reformering av myndigheten som ska göras.”

Af borde fundera på hur man hittar arbetsgivare och gör plats för en person som mig (inte hela tiden säger att ”det finns ingen lucka hos den arbetsgivaren”). Jag har idag inget förtroende för Af alls och ser fram emot den reformering av myndigheten som ska göras. Jag har endast en lösning idag och den tänker jag ta. Det är min egen lösning och Af är inte alls inblandad. Två år och åtta månader senare...