Ojämlikheten växer och kostar människor livet – utvecklingen går åt fel håll inom skånsk sjukvård
Vi ser i statistiken att hälsoskillnader går åt fel håll. Det är inte längre så att levnadslängden ökar för alla, utan högre utbildning, om du bor på ”rätt” ställe och har en sjysst inkomst innebär att du har en bättre hälsa. Det klassamhälle som vi arbetat för att avskaffa växer sig större och biter sig fast. Klyftorna har ökat de senaste tjugo åren.
Hälso- och sjukvårdslagen är tydlig: det är den med de störst behov av vård som ska gå först. Ändå fattas politiska beslut som undergräver denna princip, lobbyorganisationer driver på i en riktning där du har rätt att köpa din vård, du är en kund, du ska kunna shoppa sjukvård som vilken annan vara som helst.
Privata vårdval har etableringsfrihet och lägger mestadels sin verksamhet i välbeställda, redan friska områden. Privata operationsenheter opererar och får sin summa pengar skattepengar för ingreppet, men om något går snett och du som patient får en komplikation så är det den offentliga sjukvården som är ansvarigt och står för rehabiliteringskostnaderna. Vilken annan bransch kan lägga kostnaden på någon annan? Gör du en dålig byggnation med fel och brister är du också ansvarig för att rätta till det – du kan inte lämpa över det på den du fakturerar.
Vi ser hur kapitalstarka företag går in i en skattefinansierad verksamhet, inte av godhet utan för att det är säkra pengar. Flera partier, framförallt L och C, hävdar med bestämdhet att marknaden löser problemen. Om det hade varit så, varför ökar skillnaderna i hälsa? Om det hade varit så, varför ser vi en överetablering i tättbefolkade landsting och regioner och en underetablering i glesbygdsregioner?
Det är inte marknaden som sett till att vi har den välfärd vi har idag, det är rörelser som medborgare och politiska partier drivit på för. Nu är det en annan rörelse som pågår, en privatiseringsrörelse. Privata cancerkliniker poppar upp som svampar i mossan för att sälja dyra cancerläkemedel till penningstarka individer, senaste exemplet ser vi hos Aleris Christinakliniken i Stockholm. Där ges behandling till de cancerpatienter som själva kan bekosta de 70 000 kronor i månaden som krävs. Sjukvård som då inte ges alla utan bara till den som har råd. Mår patienten dåligt eller får biverkningar av läkemedlet så är det den offentliga sjukvården som ska träda in och ta ansvar.
I vinter kommer den första privata cancerkliniken till Medicon Village i Lund. Det kommer att vara en mottagning bland annat för de med privata sjukförsäkringar. Initiativtagarna talar om att hjälpa den offentliga vården att korta köerna, men den personal som kommer att arbeta inom verksamheten kommer att lägga sin kompetens just på de som har råd med försäkring, inte på de som står i kö till den offentliga vården.
Vi i Vänsterpartiet vill att vården ska vara behovsstyrd och ges till alla oavsett ekonomiska förutsättningar. Rätten till sjukvård är just det – en lagstadgad rättighet – inte något du ska kunna köpa en bättre version av på andras bekostnad.
När privata center öppnar för att ge vård till individer med en sjukvårdsförsäkring är det inte att erbjuda vård till alla utan bara till den försäkrade. Till denna verksamhet har såväl du som jag varit med och finansierat den kompetens som behövs. Det är du och jag som betalat skatt till utbildning, till forskning och kompetensutveckling. Det är du och jag som betala för något som inte är till oss alla, till något som gör att ojämlikheten i sjukvården än mer biter sig fast. Det är den penningsstarka sjukvårdskunden som går före trots att vår Hälso- och sjukvårdslag säger att den med de största behoven ska ha tillgång till vården främst. Det är dags att vi börjar diskutera det här, innan det är för sent.
Vad är priset för valfriheten, och vem betalar vi till?
Agneta Lenander
Peter Ahlbom
Vänsterpartiets representanter i Hälso- och Sjukvårdsnämnden i Region Skåne
