Klanerna större hot än gatugängen

Södertäljenätverket och släktnätverket i nordöstra Göteborg – två exempel på kriminella nätverk som både polis och forskare betecknat som "klanbaserade" eller maffia.

Med våld och hot påstås de styra och kontrollera stora delar av de lokala områden där de verkar. Mord, utpressning och narkotikaförsäljning är bara en del av den kriminalitet som kopplats till familjenätverken.

Enligt kriminologen Amir Rostami har de släktbaserade nätverken tillåtits att breda ut sig i områden där staten inte varit tillräckligt närvarande.

– Det har gjort att de har kunnat växa fram – hota sina egna, ta över föreningar, skapa en maktbas – utan att möta motstånd. Omgivningen ser att staten inte bryter in och sakta men säkert ställer de sig i led, där de antingen i tysthet accepterar ordningen eller blir beroende av att bidra till den här strukturen, säger Amir Rostami, som är doktor i sociologi och forskare vid Institutet för framtidsstudier med särskilt fokus på gäng.

När polisen pratar om 40 släktbaserade kriminella nätverk i Sverige avser man dock sannolikt inte 40 klaner av typen som nämns ovan, säger han.

– De har vi väldigt få av.

Amir Rostami påpekar att det finns stora skillnader mellan de grupperingar som går under benämningen släktbaserade nätverk.

– Det är allt från få individer och liten förmåga till de mer avancerade stora strukturerna. Det finns de som bara sysslar med enstaka brottstyper, som narkotikasmuggling, till andra som sysslar med allting, från våld och narkotika till sofistikerade assistansbedrägerier och andra välfärdsbrott, säger han.

Totalt ingår omkring 500 personer i kärnan av de grupperingar som Amir Rostami och hans forskarskollegor kategoriserar som maffialiknande organisationer.

Polisen har varnat för att de familjebaserade kriminella nätverkens verksamhet är systemhotande när de förskjuter makten från staten till familjen, och Amir Rostami håller med.

– I en lokal kontext blir de ett hot mot demokratin när de hotar, försöker infiltrera och försöker skapa beroende till personer med politisk makt. Eller att personer inte vågar vittna eller anmäla brott, näringsidkare som måste betala pengar. Har du ett antal sådana grupperingar runt om i Sverige bidrar det i förlängningen till att urholka tilltron och förtroendet för rättsstaten och samhället. Och de vill ju konkurrera med staten, de erbjuder tjänster som staten egentligen ska erbjuda, säger han.

Hur stor del av det grova våld som just nu är i fokus – dödsskjutningarna – som klanerna står bakom kan kriminologen inte svara på. Men han framhåller att de klaner som blivit mer institutionaliserade har utvecklat en förmåga att hålla tillbaka våldet, eftersom det inte är bra för affärerna.

– Medlingen på ett hotell i Göteborg nyligen är ett exempel på det. Det är ett tecken på att man har en förmåga att hålla i trådarna och se hur man kan lösa saker utan våld, för man vill inte ha fokus, säger Rostami.

Samma förmåga ses hos mc-gängen, fortsätter han.

– De löser sina problem internt. Just nu håller de sig utanför och låter de impulsiva gatugängen sköta våldet för då hamnar fokus på dem, och mc-gängen kan fortsätta med det de sysslar med.

I de släktbaserade nätverken har blodsband en avgörande roll. Exempel finns på extremt toppstyrda grupperingar där närmaste blodsband gäller.

– Man är väldigt restriktiv med vilka man jobbar med. I första ledet är det de som ingår i släkten, i nästa de som har samma tillhörighet och etnisk bakgrund. I vissa fall kan blodsbanden gälla korta avstånd, ibland räcker det med att man kommer från samma by och har en gemensam farfar till exempel, säger Amir Rostami.

Den lokala förankringen är också viktig. Det är där de försöker skapa en "stat i staten" – med parallella ekonomiska system och rättsskipning. Ofta tar det lång tid för strukturerna att växa fram eftersom relationerna är informella.

TT: Hur kan klanstrukturer av det här slaget uppstå i det svenska samhället, där staten har en väldigt tydlig och stark roll?

– Det handlar om individer som sökt möjligheter att ta genvägar för att få makt och pengar. Då har man utnyttjat de förutsättningar som finns. Man parasiterar först på de egna föreningarna och relationerna, försöker utnyttja befintliga klan- eller familjestrukturer för att ta sig fram. Det är inte alls så att alla kommer från hierarkiska och tydliga klanstrukturer utan det kan vara att släkt har en betydelse, men inte så som vi tror.

TT: Varför har inte polisen kunnat motverka de familjebaserade kriminella nätverken?

– Samhället har varit sen på bollen helt enkelt. Det gäller alla de problembilder vi har – allt från mc-gängens framväxt under 90-talet, gatugängen under 00-talet och de maffialiknande organisationernas framväxt. Det har tagit lång tid innan man kommit till insikt. Och ju senare man är på bollen, desto svårare är det att stoppa det.

Kriminella grupperingar kommer dock alltid att finnas, understryker Amir Rostami.

– Vad vi behöver göra är att minska deras förmåga att påverka övriga samhället så att det här lilla klicken, problemet, kan vara hanterligt. Tyvärr visar utvecklingen de senaste tio åren att vi inte har full kontroll över situationen. Jag tror att det kommer att ta lång tid innan vi är där vi vill vara.