Huset där kulturintresset kan börja växa

Samma dag som vi gör den här intervjun släpper Barbacka vårens platser till sina danskurser. Några timmar senare är de flesta av kurserna fullbokade. Dansintresset hos unga har vuxit alltmer under senare år, något som också Barbacka har försökt matcha genom fler kurser och danspedagoger.

– Vi har länge haft flera kurser i dans och teater, men där dans har ökat i intresse såg vi under några år en nedgång på teatersidan. Nu har vi fler teaterpedagoger och sedan tre år tillbaka får alla elever i årskurs 3 möta teatern på olika sätt, vilket gett resultat. Så nu ökar intresset kraftigt, framför allt i gruppen 9-10-åringar, säger Lina Campbell, enhetschef på Barbacka kulturhus.

Trots det ökade dansintresset lägger Barbacka ner sitt danskompani. Varför? undrar jag.

– Danskompaniet tar en paus, det kommer att återkomma. Men vår danspedagog kände att det var svårt att utveckla gruppen ytterligare, de flesta hade varit med så länge att de redan har gjort det mesta. Bättre då att så småningom börja om med ett nytt danskompani, förklarar Campbell och tillägger att Barbackas huvudsyften är själva processen och individens och gruppens utveckling, inte att göra elitsatsningar. Därför satsar man inte heller på årliga dansuppvisningar, det är vägen som är målet.

Lina Campbell tillträdde tjänsten som ansvarig på Barbacka under 2005, och har under dessa år sett flera förändringar. Även siffrorna, trenderna och kurvorna har förändrats. På bordet mellan oss inne på hennes arbetsrum ligger flera papper med de senaste årens statistik. Här ses bland annat hur besöken till kulturhuset har ökat med cirka tio procent från år 2011. Då hade huset drygt 60000 besökare, 2017 var den siffran 68035 och Campbell tror att förra året kommer att visa på ungefär lika många.

– Det är givetvis kul att vi har fler besökare men jag tycker inte de här siffrorna är särskilt intressanta, de berättar ju inget om vad vi gör, säger Lina Campbell.

Istället visar hon på en annan siffra. Den här redovisar hur många elever som får möta Barbacka varje år genom den kommunala storsatsningen Kulturnyckeln, och här handlar det om ungefär 1000 elever per årskurs och år. Det här är siffror som Campbell hellre pratar om, för här är innehållet synligare: att låta alla barn i kommunen få möta kultur.

– Vi sår frön hos barnen, och det känns alltmer viktigt. Om det sedan gör dem aktiva inom kultur eller blir framtida kulturkonsumenter, det vet vi inte och det är inte heller det viktiga. Det centrala är vad dessa nya möten kan betyda för barnen idag.

Tror du också att det här har bidragit till det ökade intresset för bland annat era danskurser?

– Det tror jag. Sedan finns det helt andra exempel som visar hur avgörande sådana här kulturupplevelser kan vara, säger Lina Campbell och delar med sig av ett minne.

– Föreställningar för unga tar ofta upp allvarliga frågor, döden är ett ämne som är återkommande. När vi en gång hade besök av en teatergrupp som spelade en pjäs på temat döende var det en flicka i publiken som blev oerhört ledsen. Hon hade själv liknande erfarenheter, och efteråt stannade läraren och skådespelarna kvar för att prata med henne. Jag blev orolig, det här kändes inte bra. Senare sa läraren att flickan hade mått dåligt under en längre tid, men att det var först nu som hon kunde uttrycka sina känslor, det blev en viktig förlösning. Det är vid sådana tillfällen som jag verkligen inser vilken betydelse kultur kan ha.

Dans och teater finns kvar som centrala i Barbackas utbud, däremot har musiken tonats ner och den öppna konsertscenen Barbacka Live har redan lagts ner. Det här är Musik i Syds och Kulturkvarterets inriktning, och Campbell ser ingen anledning till att dessa båda kulturhus ska konkurrera. Ett nytt område man kommer att satsa mer på framöver är bild och form. Nya pedagoger har knutits till verksamheten, och i höst ska detta kursutbud växa.

En annan satsning är Barbackas arbete för att bli hbtq-certifierade, ett erkännande som de fick för tre år sedan efter att all personal utbildat sig i hbtq-frågor. Den här inriktningen är ett steg ytterligare mot att tydligt visa på sin inställning för tolerans och att alla är välkomna. I år ska den här certifieringen förnyas, och Campbell ser det som självklart att fortsätta.

– Vi har fått en del stöd och uppbackning från olika håll, men jag har inte hört någon som helst kritik. Jag tycker det är bra att det har varit ganska tyst, det betyder ju att de här frågorna inte väcker någon större uppståndelse längre.

Jag känner inte till någon annan lokal kulturaktör som har hbtq-certifierat sin verksamhet. Stämmer det? Och isåfall, hur ser du på det?

– Vi var flera som ingick i en arbetsgrupp om de här frågorna inför att vi valde att bli certifierade, och vår förhoppning var att fler skulle vara intresserade. Så blev det inte, endast vi och Osby kulturförvaltning blev till slut certifierade. Så när Kristianstads kommundirektör var här när vi tog emot diplomet undrade jag om det här kunde ses som en stafett där fler verksamheter i Kristianstad hakade på. Hon lovade att jobba för det internt. Det löftet finns fortfarande kvar.

I år fyller Barbacka 30 år, men några större jubileumsfestligheter har Campbell inte att bjuda på. Åtminstone inte ännu, eftersom frågan först i dessa dagar ska tas upp av personalgruppen. Då, 1989, pekades tre huvudområden ut som Barbackas inriktning: kultur, natur och teknik. 30 år senare är kulturinriktningen ensam kvar, även om natur ofta dyker upp som ett ämne i olika sammanhang. Tekniken har dock blivit ett eget område hos andra aktörer.

Hur var Barbacka när du tog över som ansvarig, för 13 år sedan?

– Här fanns en stor verksamhet och en väldigt spretig mångfald – på gott och ont. Och det fanns inget riktigt tydligt uppdrag. Idag tycker jag att vi har en tydlig verksamhet och vi får politiskt stöd från alla partier.

Kulturpolitik och hur mycket offentliga medel som ska satsas på kultur bråkas det ju ofta om, varför inte då om er verksamhet?

– Kanske är det så enkelt att alla politiker tycker det är viktigt att satsa på barn och unga? Eller är kanske vår verksamhet osynlig hos de vuxna som inte har egna barn i skolåldern? Jag vet inte, men i och med att politikerna aldrig har lagt sig i hur vi bedriver vår verksamhet, utan respekterar armlängds avstånd, tolkar jag det som ett förtroende.

Varför, tycker du, ska det satsas skattepengar på kultur?

– Vi människor behöver mer än mat och husrum, vi är andliga varelser som behöver kultur för att växa. Och vi lever i en tid där humanism blir mer och mer viktigt. Att då göra kultur tillgängligt för alla känns som en bra insats, särskilt när det gäller unga.

Det har funnits olika förslag om era lokaler. Ett är att ni ska flytta. Var befinner sig den frågan idag?

– Det är en vilande fråga. Men en sak är klar, vi kan inte vara kvar här särskilt många år till om det inte sker en tillbyggnad. Vi behöver större lokaler om vi ska kunna fortsätta utveckla vår verksamhet.

Måste ni flytta för att det här ska kunna uppfyllas?

– Nej. Det går att bygga ut nuvarande lokaler. Och jag ser gärna att vi stannar kvar här, vårt läge har ju under senare år blivit alltmer centralt. Tidigare tyckte många att vi låg utanför centrum, så är det inte längre.

Högskolan har presenterat ett förslag på nya lokaler där Tivolibadet idag ligger. Hur hade det här påverkat er?

– Ingen aning, vi har aldrig blivit tillfrågade om Högskolans planer.

En sista fråga. Du har gjort en hel del olika saker i ditt yrkesliv, och i grunden är du bebyggelseantikvarie. Nu har du varit på Barbacka i 13 år. Varför vill du jobba med kultur för barn och unga?

– För att det är det viktigaste som finns. Och för att det är så roligt. Barn är nyfikna och öppna, de dömer inte.