Johan Hammarqvist: Valanalysen är lika viktig för C som ny partiledare
I samma stund som Annie Lööf meddelade att hon kommer att avgå som partiledare för Centerpartiet startade spekulationerna om vem som ska efterträda henne. I massmedia målas upp en situation där partiledarvalet nästan är av existentiell karaktär. Valet må vara viktigt men att valet av partiledare helt och fullt skulle avgöra Centerpartiets fortsatta existens är att ta i, men passar väl in i den politiska journalistikens dramaturgi.
Jan Andersson, före detta riksdagsledamot från Halland och numera boende i Kävlinge, är den som har uppgiften att leda jakten på ny partiledare i egenskap av ordförande i valberedningen. Andersson och de övriga i valberedningen har så här långt i processen varit fåordiga. Det är klokt att inte låta sig lockas ut i spekulationer innan det finns så mycket att säga.
Klart är emellertid att de har låtit partidistrikten inkomma med nomineringar och att det har varit tillåtet att nominera flera personer. Det har lett till att distrikten inte behövt välja sin slutkandidat i ett alltför tidigt skede. Därför är det också svårt att utläsa om det finns någon särskild kandidat som ligger bättre till än andra.
Än så länge är det bara två personer som offentliggjort sina kandidaturer, Europarlamentarikern Emma Wiesner och riksdagsledamoten Alireza Akhondi. Att någon av dessa två blir partiledare på extrastämman i Helsingborg i början på februari nästa år får betecknas som ett långskott. Deras kandidaturer får mer ses som ett sätt att positionera sig för framtiden.
”Därför är det också svårt att utläsa om det finns någon särskild kandidat som ligger bättre till än andra.”
Det tycks som att ingen av de personer som troligtvis ligger bäst till för att få uppdraget vill vara först ut att säga att de kandiderar. Här finns det någon form av katt och råtta-lek där det bedöms som att man inte förbättrar sina chanser med att vara tidigt ute. I stället pejlar man av vilket potentiellt stöd som kan finnas ute i landet. Namn som nämns i spekulationerna är riksdagsledamöterna Elisabeth Thand Ringqvist, Daniel Bäckström, Ulrika Liljenberg, Helena Lindahl och Martin Ådahl.
Det finns även namn som just nu är utanför politiken som nämns men det är mest troligt att den nya partiledaren återfinns bland de centerpartistiska riksdagsledamöterna. Att under fyra års tid ha en partiledare som inte sitter i riksdagen skapar svårigheter. Det är lätt att hamna i massmedialt bakvatten när ett parti ständigt får skicka fram andra företrädare i till exempel partiledardebatterna i kammaren. Knappast någon bra sits för en ny och okänd partiledare.
Självklart spelar val av partiledare en roll för vilken politik Centerpartiet kommer att föra. Den betydelsen ska dock inte överdrivas. Av kandidaterna ovan är det svårt att se att politiken skulle skilja sig åt på något markant sätt även om betoningen på olika typer av frågor kan skilja.
Av den anledningen blir den eftervalsanalys som ska genomföras minst lika viktig för Centerpartiet som valet av ny partiledare. Analysen behöver vara brutalt ärlig och bygga på fakta och inte tyckande som tjänar den egna berättelsen om vilken politik man anser att Centerpartiet ska föra, eller hur partiet ska positionera sig i det politiska landskapet.
