Anledning att fundera över vilka vi ger vårt förtroende
En viktig fråga för det Sverige vi idag ser är hur våra politiska ledare, understundom unga mycket unga, uppbackade av sina respektive politiska partier uppfyller måttet såsom varande rättrådiga förebilder. När motsatsen uppenbarligen gång på gång grinar oss i ansiktet får detta konsekvenser.
Politiker väljer politiker som väljer politiker och klyftan mellan de styrande och de som ska styras växer medan tilltron till de vi kallar vår representativa demokrati blir allt svagare.
Platon och hans verk Staten ligger till grund för det vi idag betecknar som våra västerländska demokratier. Platon säger:
”Först filosofen på femtio år är skickad till statsman. Enbart 15 år av dialektisk skolning räcker inte för daning av karaktären. Mer behövs för att lärdomen ska mogna till visdom.”
”Hanna Nilsson (SD) ska måhända av uppenbara och flera skäl välja att lämna denna maktens så dimhöljda boning.”
Vad ska vi då idag dra för slutsatser av vad som ovan sagts? En högst rimlig sådan skulle vara att för att överhuvudtaget få kandidera till någon politisk post skall du efter avslutade studier arbeta och verka i det civila gräsrotssamhället i exempelvis 15 år.
Det finns anledning att där i uppe i maktens och stadshusets korridorer ta sig en allvarlig funderar på de väljare, medborgare, skattebetalare och gräsrötter vilkas förtroende man påstår eller tror sig ha. Hanna Nilsson (SD) ska måhända av uppenbara och flera skäl välja att lämna denna maktens så dimhöljda boning.
Ånyo finns anledning att begrunda Platons ord:
”...om de orättfärdiga vill jag säga även om de klarar sig undan till en början, blir de allra flesta till sist avslöjade och får stå där med skammen. Gamla och ömkliga blir de bespottade av både landsmän och främlingar. De får smaka på påken och de glåpord som kastas efter dem lämpar sig icke för ett bildat öra.”
Ronny Larsson i Kvistalånga
