Amelie Gravallius: ”Om tystnad kunde tala”
Jag stegade i rask takt mot gallerian. Det var en molnig söndag som såg ut att kunna bryta ut till oväder när som helst. Det var glest med folk längs gatan, men tillräckligt många för att jag skulle bli på dåligt humör, jag avskydde att trängas. En äldre kvinna gick långsamt med sin rullator framför mig. Irriterat klampade jag förbi.
När jag nådde gallerian mötte jag en tiggare utanför. Hon stoppade alla som gick förbi i hopp om att få en enstaka slant i den lilla slitna burken.
- Perfekt, precis vad jag behöver idag, muttrade jag surt för mig själv.
Jag nästan sprang förbi med blicken stint fäst på den tuggummi- och cigarettfimpstäckta marken. Osymmetriskt utspridda spottloskor fick mina fötter att skutta runt i en märklig dans, baciller och klet under skosulorna var verkligen inte min grej. Så här i efterhand inser jag att det inte var så smart, jag gick nämligen rakt in i en glasvägg! För ett ögonblick blev allt svart. En märklig känsla vällde över mig. Varken glädje, ilska eller sorg. Det gick inte att beskriva. Jag blinkade till och försökte fokusera blicken. Någon stod lutad över mig. När skuggfiguren började klarna såg jag att det var damen med rullatorn som stod lutad över mig.
- Gick det bra? frågade damen. Blicken var varm och lite bekymrad.
Jag stirrade på henne. Ovanför hennes huvud svävade en bubbla, med en svag, puffig rök som visade bilder. När jag såg mig omkring upptäckte jag att alla människor plötsligt hade en bubbla över sig.
- J-ja, tack… svarade jag omskakat och reste mig upp på darriga ben.
Alla betedde sig precis som vanligt trots bubblorna. Var det bara jag som såg dem? Hallucinerade jag? Var det en dröm? Jag nöp mig diskret i armen men insåg att det inte alls var en dröm. Ju längre jag strosade runt i gallerian desto mer förstod jag att bilderna som visades var minnen. Som en del av just den personens historia.
Jag såg ett par ungdomar i ett hörn där en tjej var täckt av piercings och fejktatueringar, med en tuff avskräckande aura. Jag kikade upp mot hennes bubbla. Den visade något helt annat, nämligen en liten skärrad tjej som satt ihoptryckt i ett hörn med en gammal sliten nalle i famnen.
”Jag såg ett par ungdomar i ett hörn där en tjej var täckt av piercings och fejktatueringar, med en tuff avskräckande aura. Jag kikade upp mot hennes bubbla. Den visade något helt annat, nämligen en liten skärrad tjej som satt ihoptryckt i ett hörn med en gammal sliten nalle i famnen.”
Runt om mig fanns så många människor med så mycket historia. Människor jag aldrig lagt märke till. En gammal man som blev av med sin arm i kriget och en liten kille hade förlorat sin bror. En liten tjej med downs syndrom gick och höll sin mamma i handen. Hennes bubbla visade genuint lyckliga minnen. Hur hon älskade att hoppa studsmatta och lyssna på musik, för att inte tala om att dansa. Men den visade även hur hon blivit retad av de andra barnen, förvirrad men lyckligt omedveten över varför just hon räknades som annorlunda.
Jag passerade utgången utmattad efter alla intryck. En sista blick mot tiggaren. Hennes bubbla. Den var alldeles grå, som om den var på väg att försvinna. Den visade allt ifrån bilder på glada lekfulla barn till hemska, sönderbombade städer. När jag mötte hennes blick visste jag inte vad jag skulle tänka eller känna. Jag gav henne ett leende från djupet av mitt hjärta och la ner en peng i burken. Jag fick ett ännu större leende tillbaka och bubblan såg ut att ljusna, om än bara lite.
När jag lämnade stan struntade jag i om jag fick tuggummi under skorna, jag höll blicken högt och stegen kändes lätta. Bubblorna tonade sakta bort men alla dessa minnen fick mig att se - verkligen SE livet genom någon annans ögon. För vi har alla vårt livs historia, den livsresa som gör oss till dem vi är. Vi måste bara välja att se.
Av: Amelie Gravallius
Kategori B - vinnarna!
Bästa berättelsen 2019 är indelad i tre åldersgrupper. Här är vinnarna i Kategori B, 13-15 år, födda 2004-2006.
1. ”Om tystnad kunde tala”. Av Amelie Gravallius, född 2005. Pris: 1000 kr.
Juryns motivering: ”Snyggt berättad story där en liten olycka leder till att människors minnen blir som bubblor, synliga endast för berättelsens huvudperson. Ett riktigt lyckat berättargrepp! Språket visar på mognad. En tänkvärd fint sammanhållen berättelse med bra driv om att våga/vilja/välja att se.”
2. ”Fyren”. Av Louise Johnfors, född 2006. Pris: Bokpaket.
Juryns motivering: ”En klassisk ”Fem-berättelse” som utspelar sig på ett fiktivt Hanö. Författaren lyckas på allehanda finurliga vis få läsarens känslor att åka berg-och-dalbana genom att ömsom bygga upp spänningen och ömsom låta oss pusta ut. Ända fram till det oväntade slutet!”
3. ”Det var sent på kvällen”. Av Hanna Andersson, född 2005. Pris: Biobiljetter.
Juryns motivering: ”En stark kärleksskildring med längtan och mycket inre dialog. En realistisk berättelse med driv och drömmar. En text om att verkligen se en annan människa och om att våga ge någon en ärlig chans.”
Om Bästa Berättelsen 2019:
Prisutdelningen sker under Kristianstad Bokfestival, lördagen den 7 september kl 14.30 på Stadsbiblioteket. Bästa Berättelsen är en satsning av Kristianstads kommun och Lions Club Kristianstad.
