Vårdförbundet delar inte denna syn, varken utifrån det siffrorna visar eller de berättelser vi får höra från våra medlemmar.

Jo, att man ska använda medarbetarna rätt och att var och en får arbeta utifrån sin utbildning, kunskap och kompetens håller vi så klart med om. Men att det inte skulle behövas fler barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor eller sjuksköterskor känns väldigt främmande.

Under 2020, som präglades av pandemin, ökade korttidsfrånvaron och uttaget av VAB. Trots det ökade inte övertidsuttaget mer under 2020 än övriga år enligt HR-direktör Karin Melander (SVT den 8 februari). Övertidsuttaget för Vårdförbundets grupper var 455 178 timmar vilket motsvarar ca 220 heltidstjänster.

Till det kommer kostnaden för bemanningssjuksköterskor som omräknat till heltidstjänster motsvarar ca 385 sjuksköterskor. Att tro att dessa motsvarande drygt 600 tjänster går att ersätta genom att arbeta smartare är naivt.

Det är lätt att tro att övertiden gått åt till att bemanna covidvården. Men covidvården har till största delen lösts genom att personal blivit förflyttad från verksamheter som bedriver planerad vård som till exempel operationsavdelningar och olika mottagningar.

Tror att det är det Pontus Lindberg syftar på i samma artikel när han säger att de vill ”släppa loss den kraft som medarbetare visat sig ha i pandemin.”

Denna kraft, som medarbetarna har visat för patienternas skull, måste hanteras varsamt. Som vårdpersonal gör man det man måste för patienterna, men man håller inte hur länge som helst.

Vi riskerar att se medarbetare som är/blir helt slutkörda vilket troligtvis främst kommer att visa sig när de är tillbaka på sina ordinarie arbetsplatser. Och när de är tillbaka på sina ordinarie platser väntar väldigt många patienter på att få den vård som blivit uppskjuten på grund av pandemin…

I flera av Vårdförbundets samtal med medlemmar får vi höra att många allvarligt funderar på att avsluta sin anställning i regionen och en del även att lämna vården helt.

Det kommer inte att underlätta kompetensförsörjningen. I regionens dokument står många fina ord om hur de tänker sig kunna lösa bemanningsfrågan.

För att dessa fina ord ska bli verklighet för våra grupper måste de bli fler. Annars finns inte tid för utvecklingsarbete, kompetenshöjning, att ta hand om studenter och nya kolleger på ett tillfredsställande sätt utan riskerar istället att leda till ohälsa och att medarbetarna inte orkar arbeta heltid eller fram till pensionsålder.

Nu är det dags att regionen visar medborgare och medarbetare vad de vill med den skånska vården!

Malin Tillgren, ordförande Vårdförbundet avdelning Skåne