Annons

Clifford Johansen: ”Sällan så rädd i trafiken som när jag cyklar”

Otäcka gupp i vägen. Gåendes som irrar omkring på cykelvägen. Mötande cyklister som kommer i klunga om fem i bredd och vägrar flytta sig. Och bländande billyktor och bilister som vägrar visa hänsyn. Vi uppmanas att cykla mer, men gör det med livet som insats.
Clifford JohansenSkicka e-post
Åhus • Publicerad 8 mars 2019 • Uppdaterad 30 april 2021
Clifford Johansen
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Elcyklar och cykelpendlare ställer andra krav på cykelvägar framöver, skriver Kb:s Clifford Johansen. (Bilden tagen i annat sammanhang.)
Elcyklar och cykelpendlare ställer andra krav på cykelvägar framöver, skriver Kb:s Clifford Johansen. (Bilden tagen i annat sammanhang.)Foto: Annica Jönsson

Jag är en alltrafikant. Jag kör bil, motorcykel, promenerar, åker buss och cyklar. Men jag är sällan så rädd i trafiken som när jag cyklar.

Det finns flera skäl till det. Ett är att bilisterna inte verkar se oss cyklister. Som motorcyklist är jag van vid att inte bli sedd, att ständigt råka ut för att bilar svänger ut framför mig, missar mig i backspegeln och plötsligt svänger vänster på vägen, eller gör omkörningar när jag redan ligger för omkörning.

Annons

Med moderna cyklar kommer man också upp i fart. Det finns många cykelvägar som korsas av bilvägar. Jag har numer lärt mig att bromsa ner ordentligt, för de flesta bilister som ska över en sådan väg kör framåt i full fart, tvärnitar och ställer sig i vägen mitt där cykelvägen ska korsa. Inte ens om jag har en tänd framlampa stulen från ett SJ-tåg skulle det hjälpa.

Som ni kanske anar har jag blivit med elcykel. Ja, jag var en av alla som utnyttjade det förmånliga bidraget och köpte en rabatterad elcykel för att börja cykelpendla mer mellan Åhus och jobbet i Kristianstad. Debatten har gått hög om dessa tusenlappar, men intressant nog är de flesta av dessa debattörer väldigt tysta när det handlar om bidraget på 60 000 till en elbil.

Jag vägde in flera fördelar. Förutom de uppenbara miljöskälen även att jag kan bli mer obunden jämfört med att springa efter bussen, och de rena hälsoaspekterna. Vi mår bra av att röra mer på oss. När jag tidigare försökt cykla ”vanligt” har jag fått duscha när jag kommer fram och duscha när jag kommer hem. Men det värsta var kanske att jag i sol och medvind kunde komma fram på 45 minuter. Medan hemvägen i ösregn och motvind tog 1,5 timme. Ren viljestyrka gjorde att jag inte slängde trampcykeln åt fanders i Rinkaby och tog bussen sista biten.

”Ren viljestyrka gjorde att jag inte slängde trampcykeln åt fanders i Rinkaby och tog bussen sista biten.”

Med elmotorn känns det som att konstant cykla i medvind och man slipper svetten. Man får trampa, men motorn hjälper till. Upp till 25 km/t, sen får benmusklerna sköta resten. Det är inga problem att komma upp i över 30 knyck, lika fort som en moped, och man kommer fram fortare än med bussen.

Så varför cyklar jag då inte mer?

Därför att trots fina ord om fler cykelvägar och vikten av cykling har samhällsplaneringen inte alls hängt med i detta. Min uppfattning är att politiker och trafikplanerare verkar ha en något romantiserad bild av cyklisterna. De tycks tro att man glider fram genom naturen, andäktigt lyssnar på fågelsången och njuter av att se landskapet växla form utefter vägen medan man pedalar fram i sakta mak. De fattar inte att cykeln i flera fall är ett transportmedel, där man så fort som möjligt vill ta sig från punkt A till punkt B och har tider att passa.

Där varje hinder på vägen leder till störningar och frustration, där alla gupp eller håligheter i cykelvägarna som kanske ger en liten stöt i 10 km/t blir ett riskmoment i 25 km/t. Att cykelvägar som byggs med 90-graders kurvor inte är anpassade för jobbpendlare som vill fram fort, särskilt inte i mörker när dessa vägar inte är det minsta upplysta. Det kvittar vad man har för lampa på cykeln, varje sådan knyck kommer ändå med överraskning. Oj, var det ett träd här? Just det, vägen svänger ju. Tvärt.

När vissa politiker förespråkar att vi till och med ska åka och handla med lådcyklar, så byggs det fortfarande cykelvägar med näst intill gallergrindar som gör det omöjligt för dessa cyklar att ta sig igenom. Det är svårt nog med en vanlig cykel. Man ska inte behöva gå av och leda cykeln igenom bara för att en trafikplanerare vid sitt skrivbord tycker att det är bra att cyklister får ner farten.

Men det som verkligen fick mig att ställa cykeln under vintertid, trots dubbdäck och anpassade kläder, var mörkret. Cykelvägar som löper parallellt med stora vägar låter kanske bra i teorin. När man cyklar där i mörker blir man så bländad av alla mötande bilister att man knappt kan se något framför sig. Det finns ingen bilist som slår av helljuset och bländar ner för en cyklist, och ingen helljusautomatik som fixar det.

Då är jag ändå lyckligt lottad, som har en cykelväg från hemmet till jobbet. En bekant i Åhus försökte att cykelpendla till jobbet på Scan, via Åsumsvägen. Han gjorde det en gång, med livet som insats. Där finns det ännu inga beslut om någon cykelväg.

Annons
Annons
Annons
Annons