"Störiga" kvinnor i centrum för ny roman

Det har inte varit helt lätt att skriva "Rich boy". Caroline Ringskog Ferrada-Nolis ambition den här gången var att lämna det poetiskt dunkla, att förklara allt – och verkligen kommunicera med läsaren.

- Jag har kastat så otroligt mycket och gjort om. Det har funnits nästan hela böcker som hade kunnat vara en andrabok, men den här har jag liksom jobbat rubbat hårt med. Gjort intervjuer, gjort research, läst arkivmaterial på KB. Jag har piskat den, säger hon.

"Rich boy", vars titel är inspirerad av en novell av F Scott Fitzgerald, följer tre generationer kvinnor genom livet. Gully blir på 1950-talet änka och ensam med fyra barn när hennes man dör i en olycka. Marianne, Gullys dotter, umgås på 1960-talet i vänsterkretsar och är feminist, men fastnar i en destruktiv relation med en våldsam man. Och Annika, Gullys barnbarn, gör någon gång i nära nutid slut med sin trista svärmorsdröm till pojkvän bara för att falla rakt ner i ett svart hål av ångest, självhat och fattigdom.

- Det är så mycket snack om duktiga flickor, det är det enda folk vill ha och gillar. Egentligen. Det är liksom nästan det enda existensberättigandet för kvinnor, förutom perfekt utseende då. Men Annika har väldigt lite existensberättigande kvar. Hon är inte producerande. Hon har ingen pojkvän, ingen familj, hon är passiv och ledsen, otacksam medelklass, säger Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

Som läsare kan man nästan bli irriterad på Annika och tycka att hon borde rycka upp sig. Det är en känsla som Caroline Ringskog Ferrada-Noli förstår – och på sätt och vis också har velat framkalla. För hur ofta läser man en roman om en kvinna som inte är ett slags hjältinna, utan mest är en vanlig "störig person" som inte ska framföra ett budskap, eller visa sig duktig?

- Att bara var en sådan där idiot-slacker, som det finns väldigt många manliga av i populärkulturen och litteraturen, det verkar vara provocerande om det gäller en kvinna. Att inte hela tiden vara i framåtrörelse och producera, att inte klara av saker och ändå ha rätt att få finnas. Jag är intresserad av människans existensberättigande och tycker mig märka hur det fluktuerar med hudfärg, klass och kön.

I debutboken vävde Caroline Ringskog Ferrada-Noli in det trauma hon själv drabbades av när hennes bror i unga år omkom under en utlandsvistelse. "Rich boy" har inga sådana tydliga självbiografiska inslag.

- Det känns skönt att den här boken inte är självbiografisk, jag känner mig mer skyddad mot den sexism som går ut på att man tror att kvinnor inte kan göra konst, utan bara skriva dagböcker typ, säger hon och konstaterar att hon därför också valt att skriva i tredje person singular.

Det betyder inte att hon inte har hämtat inspiration från egna och andras erfarenheter – av att vara kvinna i ett på ytan jämställt samhälle där män och kvinnor ändå sitter fast i urgamla mönster, av att vara mamma och oroa sig för vad det är för arv man för vidare till sitt barn.

Det första fröet till boken såddes när hon fyllde 30 och upptäckte hur folk runt omkring henne började förändras. De började köpa saker, säger hon, på ett sätt som hon inte kände igen.

- Och så försöker man förstå det, och allt som har att göra med att skaffa barn, ha ett jobb, vara ihop. Vad är det för någonting? Jag hade en period när jag inte förstod, liksom "hur gör folk när de lever"? Sedan började jag grubbla över om man kan ärva socialt beteende, kan man ärva trauman, kan man ärva depression? Och det kan man ju.

För läsaren går det som en röd tråd mellan Gullys svårigheter med att älska sin dotter, via Mariannes svårt dysfunktionella kärleksrelation, till Annikas uppenbara trygghetsunderskott och oförmåga att leva på egen hand. Men Caroline Ringskog Ferrada-Noli har inte velat skriva en bok med tydliga svar på alla frågor.

- Det här är ingen aktivistisk bok. Jag tror inte att jag kan bidra med något för att förbättra världen, men om det skulle vara NÅGOT så stannar det vid högst ett medvetandegörande. Eller ett vittnesmål. Jag vill liksom berätta om... allt. Det enda jag kan göra är att vittna och berätta. Jag kan inget annat, säger hon. (TT)