Anders Gustafsson: Å nej, inte en politiker som lyssnar på väljarna!
När Romina Pourmokhtari (L) blev utsedd till ny klimat- och miljöminister var det många som höjde på ögonbrynen. Undertecknad inräknad. Men i de debatter hon har medverkat i efter utnämningen har hon imponerat.
Vid åtminstone två tillfällen har Pourmokhtari visat prov på en bristvara i svensk politik: insikten om att den förda politiken dels måste åtnjuta folkligt stöd och dels vara förankrad i verkligheten. Endast så kan ambitiösa mål vara långsiktigt hållbara.
”Att ta ansvar, är inte det att jämka den egna politiska övertygelsen med det som fungerar i verkligheten?”
I SVT:s morgonstudio häromdagen sa hon, apropå att Sverige ska sänka reduktionsplikten, ”om det inte funkar med verkligheten då kan man inte bara köra över folk och ösa på”. Även i söndagens Agenda i SVT gav hon uttryck för samma tanke.
Om den förda politiken, trots goda avsikter, får orimliga konsekvenser bland folk så måste politiken tänka om och komma tillbaka med nya förslag. En rätt rimlig hållning, inte sant?
Men att lyssna på väljarna – det vill säga att vara demokrat – och anpassa politiken efter verkligheten – det vill säga att vara klok, resonlig och lära sig något – är tydligen ett rött skynke för vissa.
På Expressens debattsida (10/11) anklagar Åsa Lindhagen (MP), miljö- och klimatborgarråd i huvudstaden, Pourmokhtari för att hon ”gömmer sig bakom Sveriges befolkning för att slippa ta ansvar”. Å nej, inte en politiker som lyssnar på väljarna!
Men ursäkta. Gömma sig?
Bakom Sveriges befolkning – det vill säga riksdagens uppdragsgivare?
Är det inte just det som är demokrati? Eller har jag fått allt om bakfoten?
Och att ta ansvar, är inte det att jämka den egna politiska övertygelsen med det som fungerar i verkligheten och som har stöd bland väljarna?
Romina Pourmokhtari (L) bör inte skämmas för att hon konstaterar att reduktionsplikten inte var så väl genomtänkt under de omständigheter som nu råder. Nej, hon bör i stället fortsätta på en väg där hon mejslar ut en klimatpolitik som minskar utsläppen och som samtidigt har folkligt stöd.
Det är demokrati.
