Christer Nylander: Tjuvlyssna på dig själv
Jag åker ofta buss från Åsum till Kristianstad. Genom decennier har jag följt hur nya hus växer fram och områden förändras. Jag har många minnen från olika platser som passeras.
Bussen har generös tidtabell. I rusningstid behöver man knappt ens hålla koll på klockan, det är bara att gå ut och ställa sig så kommer det en buss. Som mest får man vänta en kvart, 13 minuter senare är man i stan. Lite glesare är det mitt på dagen.
Att bussen går så ofta beror på att det är hög aktivitet på gamla A3-området. Wendesgymnasiet ligger där. Komvux har SFI. Detta gör att rätt många människor dagligen tar sig mellan Åsum och centrala Kristianstad.
I rusningstrafik är bussen välfylld och ofta har jag konstaterat att jag verkar vara den enda passageraren som har fötts i Sverige. Jag har inte reflekterat så mycket kring det där, men en gång bestämde jag mig för att tjuvlyssna på mig själv. Det är Shakespeare som lärt mig att man kan göra så. Hamlet hör sina tankar och funderar kring varför han tänker som han gör.
”Jag verkar vara den enda passageraren som har fötts i Sverige.”
Vad hörde jag? Jo, jag började tänka att det kändes konstigt att vara den enda med helsvensk bakgrund. Sedan tänkte jag att det nog varit betydligt sämre förbindelser om det inte kommit ny verksamhet till området när regementet lades ner. Sedan tänkte jag att det var jobbigt att inte förstå vad folk runt mig sa. Men å andra sidan var det mig själv jag skulle tjuvlyssna på, inte på samtalen runt mig. Sen försökte jag förstå varför det kändes konstigt. Det var något vagt men jag kunde inte sätta fingret på det.
Sedan tänkte jag på alla de olika liv folk runt mig lever. Tänkte att någon funderade på hur hon skulle hinna med läxan, en annan vilken mat de skulle ha i kväll, en tredje hur det gick för barnet i skolan, en fjärde om träningskläderna till dotterns fotbollsträning var tvättade, en femte på hur det skulle gå i Ukraina, en sjätte på elpriserna, en sjunde…
Vid Helgedal hoppade en kille på bussen. Då var vi två som såg ut att ha föräldrar födda i Sverige, men han var stylad som om han tillhörde en japansk subkultur. Han stirrade i mobilen hela färden och sprack då och då ut i ett rop som jag uppfattade som ett slanguttryck på engelska.
”Jag förlorar inget på att vi är olika.”
När jag hoppade av vid Söderport försökte jag samla intrycken. Vad hade jag tänkt?
Ingen på bussen var som jag. I vissa avseende hade jag störst avstånd till killen som hoppade på vid Helgedal. Men det spelar kanske inte så stor roll. De har ungefär samma bekymmer, rädslor och drömmar som jag. De har samma vardagsutmaningar som jag.
Jag förlorar inget på att vi är olika. Om de inte stör mig, tvingar mig leva så som de vill leva, slår mig eller förväntar sig att jag ska försörja dem för all framtid, så spelar det kanske inte så stor roll att vi kommer från olika ställen eller tillhör olika subkulturer. Men språket är rätt viktigt om man vill skapa någon sorts gemensamt ansvar i samhället. Så se till att kvaliteten i SFI inte slarvas bort i kostnadsjakten. Det är rätt nyttigt att tjuvlyssna på sig själv ibland.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan och ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet. Han var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
