Anna-Lena bjöd på skratt och Piaf
Kärleken, Frankrike och Piaf.
Ämnena levererades med musik och en stor dos humor under gårdagskvällens föreställning på Humlescenen med Anna-Lena Brundin och pianisten Karin Turesson.
Ut på scenen, men den enkla rekvisitan bestående av en flygel, en pall, ett litet bord med ett glas vatten, gjorde de båda entré till applåder.
När föreställningen började klockan sju var det 130 personer i publiken. En siffra som gladde arrangörerna i Bromöllas musik- och teaterföreningen.
Och den månghövdade publiken var knappast besviken. Det dröjde inte länge innan Anna-Lena Brundin lockade fram skratt.
Många skämt handlade om Frankrike och fransmännen.
– Jag är frankofil, det låter lite snuskigt. Jag är det av många anledningar. En är att man som kvinna har många friheter i Frankrike. Man kan gå på krogen och sitta där själv. Skulle man göra det här hemma skulle andra tro att man är ute efter karlar eller att man är alkoholist. Det ena utesluter väl inte det andra.
Med samma frimodiga rättframhet levererade hon också ett otal roligheter om förhållandet mellan man och kvinna. Hon tvekade heller inte att använda sina närmaste i skämten.
– Min man är storrökare. Han är bäst när han är inomhus. Annars ser man inte röken av honom. Min väninna är gift med en invandrarman, som är intresserad av dofter, som pomada och eau de cologne. Han sänder ut doftsignaler så hon vet alltid när han är på gång. Min man vet jag när han är på gång. Det är när han tar med sig askfatet in till sovrummet.
Mellansnacket varvades med sånger till piano, eller om det var tvärtom. Bland pärlorna återfanns Edith Piaf-låtar, varsamt översatta till ren skorrande skånska.
Marcus Haraldsson
