Föräldrarna överlevde Auschwitz

– Båda mina föräldrar satt i Auschwitz. I sovbarackerna var det någon som dog varje natt. Det var fullt av råttor och löss. Många fångar slängde sig mot elstängslen vid lägermurarna för att de inte orkade leva längre, berättar Elisabeth Stenberg-Michalski.

Hennes mor, Tekla, greps av tysk militär på våren 1942. Hon flyttades mellan olika koncentrationsläger innan hon placerades i dödslägret Auschwitz. Elisabeth Stenberg-Michalskis far, Kazimirz, hamnade också i Auschwitz.

– Mina föräldrar fick utföra mycket hårt arbete, det var kallt, väldigt lite mat, de bodde i baracker och de sanitära förhållandena vara obefintliga. När tågen kom med nya fångar skildes män, kvinnor och barn åt. De som inte var till någon nytta i produktionen fördes direkt till gaskamrarna. När Tyskland kapitulerade 1945 befriades Elisabeth Stenberg-Michalskis föräldrar och kom med de vita bussarna till Sverige.

– När min far steg av bussen i Sverige vägde han 37 kilo. Han hade brutet ben och led av tyfus.

Elisabeth Stenberg-Michalski brukar delta i olika sammanhang för att sprida information om den fruktansvärda behandling hennes föräldrar tvingades utstå i tyskarnas koncentrationsläger Auschwitz i Polen. I höstas var hon en av föredragshållarna när Bromöllas högstadieskolor hade temadagar om mobbning, rasism och nazism. För några år sedan berättade hon sina föräldrars historia på en större manifestation i Ivetofta kyrka.

Idag är det Förintelsens minnesdag och Elisabeth Stenberg-Michalski anser att det är av mycket stor vikt att överlevande från koncentrationslägren, eller barn till de överlevande, vidarebefordrar de upplevelser av fasa, lidanden och umbäranden som nazisterna orsakade.

– Det är viktigt att lära av historien men mänskligheten gör inte det. Förföljelser och folkmord sker i dagsläget. Jag har ingen lösning på problemet men människor måste tänka lite grann, säger hon och fortsätter.

– Många av de flyktingar som kommer till Sverige har sådana upplevelser bakom sig. Vi måste uppvisa förståelse och lära känna dessa människor som de är och inse värdet av kontakt mellan personer. Vi måste göra någonting åt vardagsrasismen och vi alla bör fundera över vad det är vi säger till varandra och vad det betyder och innebär. Både vuxna och barn borde använda ett trevligare språkbruk gentemot andra. Elisabeth Stenberg-Michalskis föräldrar träffades i Sverige och de slog sig ner i Bromölla eftersom Ivöverken behövde arbetskraft.

– Jag och min bror hade en trygg och bra uppväxt. Men mina föräldrars trauman från andra världskriget var väldigt påtagliga. De bearbetade sina upplevelser genom att berätta för varandra och för oss.

Elisabeth Stenberg-Michalski har valt att motverka främlingsfientlighet och rasism genom att engagera sig politiskt. Idag är hon socialdemokratiska arbetarekommunens ordförande samt ledamot av kommunstyrelsen, arbetsutskottet och kommunfullmäktige i Bromölla. – Med den bakgrund mina föräldrar hade var det naturligt att vi diskuterade mycket och olika saker hemma.

Hon beskriver sina föräldrars tillvaro i Sverige som bra. De förde ett svenssonliv med arbete och fritid men så länge de levde kunde de inte lämna upplevelserna från Auschwitz bakom sig.

– Vi besökte Auschwitz på 80-talet och min mor klarade av att visa den barack hon bodde i. Men det blev värre med åren. Eftersom hon greps av den tyska militären på våren 1942 mådde hon väldigt dåligt varje vår. Hon hade också hela livet en djup respekt och ångest inför människor med uniform.

Jerker Hagman

0456-290 00

jerker.hagman@kristianstadsbladet.se

Läs mer om minnesdagen över förintelsen. (Sidan 13 (2)

FaktaAuschwitz

De tyska nazisterna byggde ett koncentrationsläger vid den polska staden Auschwitz 1940.

Mellan åren 1942 och 1945 mördades mellan en och två miljoner människor i lägret.

Lägret är bevarat som museum.

Källa: Nationalencyklopedien