Den nytrimmade men ändå lurviga hunden tar glatt emot och är ivrig att visa vad hon kan, tillsammans med matte Inger Lindvall.

I juni blev Smilla (och matte) färdiga med utbildningen till vård- och pedagoghund. Så när den lilla orangefärgade västen åker på över ryggen vet hon att det är dags att jobba. Hon trampar på en liten låda, och ur den börjar en röst prata: ”Hej, jag heter Smilla. Vad roligt det ska bli att få jobba med dig idag.”

På en kon står en tärningskub. Hon puttar ner tärningen så den visar en siffra. Inger Lindvall drar fram ett kort som matchar siffran – och vips har Smilla bestämt vad som ska ske för stunden.

– Det är såklart individanpassat, vad vi ska göra. Men det skapar en trygghet och en bra kontakt med barn som annars kan ha svårt för att få kontakt med andra. Nu är det Smilla som säger vad vi ska göra, en del har lättare att ta till sig det, säger Inger Lindvall som är specialpedagog.

Hon jobbar mycket med barn i behov av särskilt stöd, och har nu märkt vilken bra hjälp Smilla är.

– Det är så häftigt att se. Hade jag bara vetat bättre då hade jag gjort detta för länge sen. För det här går rakt in, man hittar en snabb ingång. Och när man har roligt och känslan och själen är med, då lär du dig och hjärnan är med.

Hon berättar (med tillstånd av mamman) om en sjuåring som är livrädd för olika saker, exempelvis en andningsmask han behöver för att bättre kunna sova. Då har Smilla kunnat leka fram olika saker de ska göra tillsammans. Då ”visade” Smilla ett kort där det stod att han skulle ta med masken och prova den hos henne.

– Föräldrarna var helt förvånade över att han plötsligt vågade ha den på sig där.

– Jag har varit specialpedagog i 30 år, men aldrig sett några göra framsteg eller närma sig kärnpunkten så snabbt som när vi jobbar som hundteam.

Hundar har som bekant använts i människans tjänst i årtusenden, och även inom vården på flera håll. Även om det inte är lika utbrett i vård och skola i Sverige. Inger jobbar på habiliteringen i Region Blekinge, där hon kunnat jobba som vårdhundsteam mot barn och ungdomar med diagnoser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Eftersom jag är specialpedagog anpassar jag helt efter individens förutsättningar. Men det kan handla om allt, från att hunden är en läskompis som ligger med huvudet i knät och får dem att känna sig avslappnade fast de ska traggla igenom ett stycke, till att hjälpa vissa att få mer fysisk aktivitet.

– Behöver man träna upp sin arm efter skada och tycker det är jobbigt, blir det lättare att kasta något om det är Smilla som behöver det än om vi säger du måste röra dig.

Det kan också vara stegutmaningar eller att helt enkelt vara en passiv kompis som man kelar med och lär sig att varva ned och stressa av.

– Det finns så mycket man kan göra, det är bara fantasin som sätter gränser. Där kommer min erfarenhet till nytta, för att sätta ihop uppgifter som Smilla ”ger” dem. Det är viktigt att man bestämmer sig för ett mål, vad man vill jobba mot.

Hon tycker själv det är så spännande med utvecklingen att hon nu startat ett eget företag i Näsum, Terapitassen.

– Jag bestämde mig för att detta ska nå ut till fler, som privatpersoner, skolor, vård och bibliotek. Jag ska inte sitta och hålla på detta om fler vill ha tillgång till dessa insatser. Det här behöver lyftas i Sverige, hur viktigt det är att kunna hitta andra vägar när vanliga inte fungerar.

– För det känns som om de som behöver hjälp glömmer det jobbiga. När Smilla tittar på en, när hon vill detta, då är det du som blir viktig i Smillas och dina egna ögon, du klarar av att samspela med en hund och det känns roligt och lätt. Då blir du delaktig med hela kroppen och det ger en ökad självkänsla.