Ungdomarna hade inte en chans

Den tragiska olyckan som krävde två ungdomars liv, inträffade mitt inne i Valje strax efter klockan 23 i fredags kväll.

Sista Kustpilen från Malmö på väg till Karlskrona hade lämnat Bromölla klockan 22.59. Sju minuter senare skulle det enligt tidtabellen vara framme i Sölvesborg.

Samtidigt började högstadieungdomar dra sig mot Valje Nöjes ungdomsdisko. Många brukar ta bussen som har en hållplats 300 meter längre västerut. På väg från den måste man passera järnvägsövergången. En gång när vägen hette Riksfemton och gick igenom byn, väckte nedfällda bommar mycket irritation hos bilisterna.

Men så blev det E22 och motorväg förbi både Valje och Sölvesborg och järnvägsövergången föll i glömska hos de flesta.

Men inte hos byborna. Som också tycker det är obehagligt att ha Kustpilen svischande igenom tätorten med upp till 125 km/timmen nästan varje timme utan något som helst skydd upp mot banvallen och spåren. Där finns inte ens ett staket.

Värst är det just där väg och järnväg korsar varandra mitt inne i samhället.

Det var där den 13-årig pojken från Nymölla kom gående tillsammans med en 14-årig flicka från Bromölla.

Allt talar för att de var på väg från busshållplatsen till diskot. När de kom fram till järnvägsövergången hade bommarna fällts för att stoppa biltrafiken. Något egentligt hinder för fotgängare finns inte. De båda kröp nog inte under några bommar alls. De bara tog en lov till höger runt bomfästet. För sedan är det fritt fram passera.

Där finns inte tillstymmelsen till hindrande staket som barriär mot framrusande tåg, inte ens en varningsskylt som kanske, kanske skulle kunnat få någon av dem att tänka till och hejda sig.

Det tar tolv sekunder att passera över hela järnvägsövergången. Tolv ynka sekunder. När klockan tickat fram sex sekunder är man mitt uppe på spåret.

Det var där någonstans ungdomarna var när Kustpilen kom. På sju minuter skall tåget hinna förflytta sig från Bromölla station till Sölvesborg. Högsta tillåtna fart genom Valje är 125 km/timmen. Det betyder 34,7 meter i sekunden. Reaktionstiden är minst en sekund innan man ens hinner uppfatta faran. Sedan skall man försöka springa undan. På fem sekunder hinner tåget förflytta sig ofattbara 173,5 meter. Det är nog inte mer än 150 meter bort till den skarpa kurvan där tåget dyker upp.

Alltså; De båda ungdomarna hade inte en chans!

Flera bilister stod och väntade på att tåget skulle passera innanför de nedfällda bommarna. De såg de båda ungdomarna ta sig in på järnvägsområdet.

Den drygt femtioårige tågföraren från Helsingborg såg dem också dyka upp strax framför sig. Han signalerade så att det hördes in i husen runt omkring. Och han bromsade så det skrek i rälsen. Men redan en lätt personbil med bra sommardäck på torr asfalt behöver över hundra meter på sig för att stanna.

Det här tåget vägandes massor av ton stod inte still förrän efter över 400 meter.

Tågföraren rusade tillbaka mot övergångsstället - bara för att få bekräftat sina värsta farhågor.

Han chockades svårt och togs omedelbart ur tjänst. En kollega kallades in och fick köra tågsetet fram till Sölvesborgs station. Därifrån bussades ett trettiotal passagerare vidare till sina slutdestinationer.

I går dundrade tågen förbi olycksplatsen igen med oförminskad fart.

Ett par ynka korta meter från rälsen låg ett hav av blommor. Många hade tänt levande ljus och skrivit en sista hälsning. Ungdomar samlades i grupper och grät öppet.

ulf.matson@kristianstadsbladet.se