Grön vision kan bli mörk framtid
Det finns få saker det har pillats så mycket med som regler och skatter för bilar. De senaste åren är sannerligen inget undantag. Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) lanserar en fortsättning på det som kallas bonus-malus, där fordonsskatten på nya bensin- och dieselbilar höjs ytterligare, medan nya elbilar får fortsatt samma bonus vid inköp, 70 000 kronor.
Om de inte kostar över 700 000 kronor vill säga, då blir det ingen bonus. En intressant marginaleffekt uppstår just där, vilket är marknadspåverkande och snedvridande för konkurrensen. Det vore intressant om det prövades rättsligt, fri prissättning råder och bonus-malus är en skattekonstruktion som baseras på fordonens utsläpp och teknik, vilket pris som tas ut borde inte vara en fråga för staten.
Generellt kan också sägas att de dyrare bilarna har bättre batteriprestanda än de billigare, ofta längre räckvidd och därmed är mer av ett verkligt substitut för bilar med förbränningsmotorer, låt säga en högeffektiv dieselbil som går en bra bit över hundra mil på en tank. Som andrahandsmarknadsalternativ är de dyrare elbilarna därför ofta betydligt värdefullare, ur alla aspekter. Om det nu verkligen är en omställning av bilparken till det bättre staten är ute efter.
Villkoren för så kallade hybrider, med både förbränningsmotor och eldrift, försämras med lägre bonus och krav på lägre teoretiskt koldioxidutsläpp. Verklig förbrukning beror helt på hur bilar används och elhybrider har ofta betydligt högre sådan, inte minst de tyngre varianterna.
Är bonus-malus då klok politik? Tja. Vill man ha hastig omställning av fordonsflottan mot just eldrift kommer det förstås att skynda på en sådan. Och bonusen har säkert haft effekt, försäljningen för elbilar stiger snabbt när utbudet från de stora traditionella biltillverkarna som Volkswagen och Kia ökar. Det sker samtidigt i en trend där kursändringen är kraftig inom bilindustrin. Sveriges bonus-malus är i det sammanhanget en liten del. Systemet kommer dessutom snart att behöva ställas om, när elbilbonusarna rusar i höjden och intäkterna från de traditionella fordons- och bränsleskatterna sjunker.
”De kommersiella förutsättningarna för att bygga upp el-laddningsnätverk utanför de stora stråken är högst osäkra.”
Till det kommer övergångsperioden, där gammal infrastruktur med mackar har hållit stora delar av Sverige rullande. Utslagningen av mackar är redan påtaglig och kommer att accelerera. De kommersiella förutsättningarna för att bygga upp el-laddningsnätverk utanför de stora stråken är högst osäkra.
Sedan måste det förstås finnas el. Den hotande effektbristen, inte minst i Skåne, är överhängande. Här har också ett teknikskifte skett, med förtida avveckling av kärnkraft och med fortsatt osäkerhet kring slutförvar av avfallet som nuvarande regering i högsta grad medverkat till.
Vindkraftens snabba utbyggnad har gett kraftigt varierande priser, ibland negativa priser, vilket ställer till de kommersiella villkoren för den traditionella bas- och reglerkraften, kärnkraft och vattenkraft. Ett instabilare system är det, så länge inte lagringskapacitet – eller andra lösningar – i någon form har utvecklats i stor skala.
Gröna visioner kan vara viktiga, om de är riktiga. Men de måste också bygga på en ytterst samordnad och välplanerad omställning när hela infrastruktursystem kastas om. Annars är det lätt att det som i de politiska visionerna kallas omställning i stället blir en omkullkastning av samhället.
Petter Birgersson är ledarskribent
