Musikskolan – ett andra hem där jag mår bra
Som blyg sexåring började jag år 2008 i Musikskolans yngsta kör. Tolv år senare sjunger jag – inte längre blyg – i skolans äldsta kör, spelar i (en numera nedmonterad) orkester, band och ämnar söka in på musikfolkhögskola till hösten. Jag är ofantligt tacksam för chansen att få utvecklas inom det jag trivs allra bäst med, musik.
”Jag har tur och har fått ta del av kunskaper ifrån erfarna, skickliga musiklärare som brinner för sitt jobb och sina elever.”
Det bekymrar mig att dagens sexåringar inte säkert kommer att få samma chans. Jag har tur och har inte riskerat att förlora fritidsaktiviteter på grund av för höga avgifter. Jag har tur och har fått ta del av kunskaper ifrån erfarna, skickliga musiklärare som brinner för sitt jobb och sina elever. Ju högre avgifter som sätts och ju färre lärare som finns att tillgå, ju mer tur måste dagens barn ha för att få utveckla ett fritidsintresse och ett givande socialt liv.
”För mig har Musikskolan med åren blivit ett andra hem, med människor och aktiviteter som får mig att må bra.”
När coronapandemin kom till Sverige och gymnasieskolorna stängdes, blev platser som Musikskolan för många av oss ungdomar den enda sociala knutpunkt som kvarstod, om än bara i form av individuella lektioner eller coronaanpassade grupper. För mig har Musikskolan med åren blivit ett andra hem, med människor och aktiviteter som får mig att må bra. Jag hoppas innerligt att styrande kommunpolitiker vid nästa tillfälle tvekar innan en budget lik kommande årets godkänns. Med en hel barndoms erfarenheter i bagaget skriver jag tveklöst under på sanningsenligheten i Musikskolans ledord – 'Glädje, kunskap och gemenskap'.
Agnes Andreasson, Kristianstad
