Sofia Nerbrand: Ambulanssirenerna borde ha ljudit i Sverige
Etiskt haveri. På något annat sätt kan man inte beskriva att så många äldre puttades över ättestupan förra våren. I början av pandemin beslutade medicinskt ansvariga läkare på många särskilda boenden att de som drabbades av covid–19 inte skulle få sjukhusvård. Inte ens näringsdropp och syrgas som hade kunnat rädda livet på dem. I stället fick många morfin – vilket försämrar andningsförmågan ännu mer.
De dog därför hemma – ensamma och med ångest.
”Etiskt haveri. På något annat sätt kan man inte beskriva att så många äldre puttades över ättestupan förra våren.”
Till skillnad från i norra Italien och New York så ljöd inte ambulanssirenerna i Sverige. Här lades de avlidna till i den ansiktslösa statistiken under sammanbiten tystnad.
Sjuka som hade anhöriga som stod på sig och lyckades övertyga vården om att ta emot dem hade betydligt bättre chanser att överleva. Så här ska det inte få gå till.
Var och en har rätt enligt hälso- och sjukvårdslagen att få individuell bedömning och behandling utifrån sin hälsa – inte ålder. Och vederbörande ska involveras och informeras om behandlingsbegränsningar.
Sydsvenskan har kartlagt hur läkare på vårdcentraler runtom i Skåne med ett penndrag undantog tiotals äldre åt gången från sjukhusvård – innan de ens hade hunnit bli sjuka eller undersökta. Region Skåne har därefter utrett detta och funnit en rad felaktigheter.
I ett uppmärksammat fall i Bjärred uppgav läkaren att hon fattade besluten för att ”skydda vården” från att bli överbelastad. Fastän Skåne klarade sig mycket lindrigt undan förra våren, och att det fanns mycket kapacitet på sjukhusen så skulle de covidsjuka ändå inte få åka in.
Det avslöjar ett obehagligt systemtänk, som har dominerat hela pandemihanteringen. Det är inte lidandet och döden som stått i centrum, utan påfrestningarna på sjukvårdsapparaten.
Och att så många läkare accepterade påbuden från staten och frångick läkaretiken är skrämmande. Portalparagrafen lyder: ”Läkaren ska i sin gärning alltid ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta.”
Vidare: ”Läkaren ska besinna vikten av att skydda människoliv och får aldrig vidta åtgärder som syftar till att påskynda döden.”
Ändå ordinerades alltså alltför många morfin i stället för syrgas.
Men visst fanns det visselblåsare, även inom läkarkåren. Fast de uppfattades inte sällan som besvärliga och viftades bort.
Att så många äldre tilläts att dö i covid-19 under våren 2020 är en skandal som behöver belysas och bearbetas. Och då inte bara utifrån brister i arbetsvillkor och tillgång på skyddsmateriel inom äldreomsorgen. Utan framför allt om hur vi i Sverige ser på äldre människor. Hur vi värdesätter deras liv, utifrån ett humanistiskt perspektiv.
I andra länder arrangerade man tidigt nationella minnesstunder och flaggade på halv stång för dem som förlorat livet i förtid. Tidningarna och grupper på sociala medier publicerade namn och bild på de döda äldre.
Här lät vi dem dra sitt sista andetag under olustig tystnad.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet
