47 spelare har lämnat Mjällby de senaste fyra säsongerna

Han ville ha en cykel till sin flickvän (!).

Mjällby AIF löste detta och parterna kom överens.

Nu handlar det inte längre om en cykel.

Nu handlar det om löneanspråk som ligger betydligt högre än en treväxlad Crescent.

Få trodde att Mjällby AIF skulle komma tillbaka till allsvenskan när laget föll som en sten i seriesystemet, "Chippen" misslyckades och bara ett ösregn i Malmö räddade klubben från spel i fjärdedivisionen (division II).

Resan tillbaka känner alla till.

Sällan har publiken på Strandvallen fått se så många spelare, och långväga profiler, som under de här åren.

Här är några av spelarna som sedan 2019 kommit och gått i Mjällby AIF:

Moses Ogbu, Prosper Kasim, Bubacarr Jobe, Mohammed Mbye, Besard Sabovic, David Batanegro, Mohanad Jeahze, Oskar Sverisson, Kadir Hodzic, Elias Andersson, Amin Sarr, Marko Johansson, CarlJohan Eriksson, Eric Björkander, Max Watson, Jesper Löfgren, Carlos Gracia, Jacob Bergström, Erik Pärson, Enoch Kofi Adu, Andreas Blomqvist, Heradi Rashidi, Jetmir Haliti, Samuel Brolin, Magnus Wörts, Taylor Silverholt, Joel Nilsson, Noah Eile, Martin Spelmann, Josip Filipovic, Albin Mörfelt, Rasmus Wiedesheim-Paul, Sam Johnson, Amer Eriksson Ibragic, Adi Terzic, Mirza Halvadic, Ottar Magnus Karlsson, Gislar Eyjolfsson, Felix Konstadeliasz, Pave Vagic, Nino Irgolic, Kevin Höög Jansson, Willam Kvist, Michael Omoh, Charbel Georges, Daan Klinkenberg, Jasin Khayat och Marc Tokich.

47 spelare på fyra år.

Det är inte bara en oroande utveckling.

Det är också en av förklaringarna till att Mjällby AIF sjunker i publikligan år efter år.

Identifikation och stolthet anses vara två bidragande faktorer till samhörighet, glädje och närvaro.

I klartext: känner publiken igen sitt lag och spelarna, så är man benägen att sluta upp på matcher och i andra sammanhang.

Mjällby AIF förklarar omsättningen av spelare genom att man "har sin plats i näringskedjan".

Mjällby AIF står vid ett vägskäl.

Antingen fortsätter man att låna spelare eller så gör man riktade ekonomiska satsningar på spelare som ska bygga laget.

Det är de två vägar som finns att gå om ambitionen är att fortsätta vara en allsvensk förening. Nödutgången bär ner till rötterna igen, odla talanger, bygga nytt och långsiktigt i lägre division.

1979, efter vinst mot Grimsås IF på Strandvallen, klev Mjällby AIF upp till allsvenskan med ett lag bestående av nästan enbart spelare från trakten.

2019, 40 år senare efter vinst mot Syrianska FC på Strandvallen, klev Mjällby AIF upp till allsvenskan i en sensationell comeback.

Efter den återkomsten har 47 spelare kommit och gått i klubben fram till nu.

Den siffran är hög.

Frågan är om den är skadligt hög?

Fredrik Persson