Är det förnuft eller prestige som styr i Bromölla?
Värst av allt är ändå de vittnesmål jag fått från rörelsehindrade som är beroende av sin permobil eller elrullstol för att kunna leva ett någorlunda rörligt liv. Det finns i denna grupp exempel på personer som drabbats av så många som åtta punkteringar under en enda vintersäsong.
Jag räddade själv en 92-årig man häromveckan när han fått punktering på sin permobil. Han hade väntat i 1,5 timme på hjälp när jag av en slump kom förbi. Vid tillfället var det sju plusgrader, men om det varit blåst och minusgrader vet man inte hur det hade gått. Det är väl inte meningen att våra gamla och rörelsehindrade skall dö av förfrysning stående med punktering på en otillgänglig plats?
”Man har dock valt att jämföra punkteringskrossen med betydligt kostsammare halkbekämpningsmaterial än det föreslagna gruset.”
Efter att ha gjort vissa efterforskningar om hur man gör i andra kommuner, kom jag fram till att många kommuner nöjer sig med att sprida vanlig grus istället för punkteringskrossen. I dessa kommuner är förekomsten av punkteringar näst intill obefintliga.
Jag valde då att kontakta kommunen med uppmaningen att byta ut den förhatliga krossen mot vanligt grus. Efter upprepade påstötningar så anlände svaret formulerat av den nytillträdda tekniska chefen, men det skickades inte av honom direkt utan kom från en annan tjänsteman. Sannolikt är det en tredje tjänsteman som ligger bakom beslutet då den nytillträdda chefen knappast kan anses ha full koll på läget.
Tyvärr är svaret att man inte har för avsikt att gå alla dessa utsatta människor till mötes. Skälet man anför är av ekonomisk art. Man har dock valt att jämföra punkteringskrossen med betydligt kostsammare halkbekämpningsmaterial än det föreslagna gruset.
”Skall det verkligen behöva vara så svårt att byta till grus som inte orsakar dessa punkteringar?”
Sannolikt är det prestige hos den enskilda tjänsteman som är den egentliga och huvudsakliga anledningen till att man väljer att fortsätta utsätta redan tidigare hårt drabbade människor för detta elände. Hur det politiska styret ställer sig framgår inte trots att frågan uppmärksammats av kommunalrådet.
Det är precis som om man inte förstår vem som är såväl kommunala tjänstemäns, som politikens egentliga uppdragsgivare, nämligen invånarna! Det här är sannolikt inte bara en fråga om sunt förnuft och vanligt hyfs, för det finns en aspekt till, nämligen tillgänglighetsfrågan. Som kommun är man skyldig att bistå och medverka till att alla kommuninvånare bereds tillträde till faciliteter av olika slag. Genom att halkbekämpa på ett sätt som gör att folk inte vågar, eller av kostnadsskäl, punkteringar är kostsamma, tvingas stanna hemma vintertid, så har man brutit mot denna skyldighet.
Skall det verkligen behöva vara så svårt att byta till grus som inte orsakar dessa punkteringar?
Jag vill även här uppmana alla er som känner er förbigångna att kontakta kommunen i frågan och framföra era synpunkter. Även PRO och andra organisationer som främjar äldre och rörelsehindrades rätt till ett drägligt liv bör göra detsamma.
Med hopp om ett gott nytt 2020 där prestigen lämnas kvar i 2019 önskar...
Lars Nilsson
Bromölla
