Arbetarna som byggde Kristianstad fördrevs med eld

Våren 1614 vidtog en intensiv byggverksamhet på Allön. Stora arbetsstyrkor från när och fjärran rekryterades; de slet med fästningsvallarna, anlade vägar och broar och utförde utfyllnads- och dräneringsarbeten. Ändlösa karavaner med kärror forslade byggmaterial till stadsbygget.

Ännu fanns inga hus uppförda på Allön, det var något som invånare från Vä och Åhus, som skulle flytta dit, sedan fick ombesörja. Men fästningsarbetare, timmermän, färjekarlar och annat arbetsfolk måste ha tak över huvudet. Provisoriska baracker, benämnda ”hytter”, uppfördes därför i en hast på området mellan Söderport och Långebro samt delar av motsatta stranden av Helgeå

Området utgjorde ett gytter av eländiga små träbaracker med stampat jordgolv, där flera hytter kunde ligga under ett och samma tak. Det var en allmänt ohälsosam plats där sjukdomar grasserade, de sanitära anordningarna obefintliga och livsbetingelserna usla. Rättsvårdande institutioner lyste ännu med sin frånvaro och det var därför inte förvånande att brottslighet och prostitution frodades i hyttelandet. Initialt rådde rena ”Vilda västern”-mentaliteten på sumpiga Allön.

Kristianstads fästning står i stort färdigbyggd med portar och vindbryggor 1618 och en ansenlig del av arbetskraften blev därmed överflödig. Samtidigt hade i den nya staden de första domstolarna inrättats. De styrande började, när arbetarna inte längre behövdes, planera att jämna de miserabla hytterna med marken. Vad de talades tyst om var den svarthandel och de glädjevisiter som en inte försumbar del av stadens borgerskap företog nattetid till just hyttelandet.

Genom domstolarnas tillkomst blir det också möjligt att i rättsprotokoll följa kampen mot laglösheten i slumbebyggelsen utanför den södra stadsporten. Här dominerar tortyrstraff som stympningar, brännmärkning, spöstraff och hängningar. Hyttebon Olof Möller blir den förste som dinglar i stadens nyresta galge på Stora Torg. Brottet bestod i stöld av ett par byxor, blå till färgen.

Så inföll 1619. Nu 400 år sedan. De styrande känner sig äntligen rustade att en gång för alla ta itu med det vedervärdiga hyttefolket och skrider till verket. Hyttelandet jämnas med marken med hjälp av eld, de boende som vägrar fly drivs bort med våld, därefter styckas och fördelas det svedda markområdet inom borgerskapet.

Under decennierna som följer växer sedan på platsen en mer ordnad bebyggelse fram, vilket så småningom blir det första Långebro. Och just på Långebro kanske en dag placeras en minnesplakett över det glömda arbetsfolk, som med sina händer lade grunden till det första Kristianstad, för att sedan brutalt skrivas ut ur den lokala historien.

Kenth Olsson

lokalhistoriker, Åhus