Annons

Artister har i decennier framfört budskap och tagit ställning

Det är bra att Sofia Nerbrand försöker belysa de ofantliga problem som finns idag med brist på mänskliga rättigheter och demokratiska processer.
Mänskliga rättigheter • Publicerad 29 april 2024
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Titiyo är en av artisterna som dragit sig ur och inte uppträder i samband med Eurovision Song Contest i Malmö.
Titiyo är en av artisterna som dragit sig ur och inte uppträder i samband med Eurovision Song Contest i Malmö.Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Att utsätta folkgrupper för övergrepp och attackera dem på grund av livsåskådningen, kön eller sexuella läggning är inte acceptabelt i Sverige eller globalt. Många har under lång tid försökt belysa dessa övergrepp samt väcka uppmärksamhet för förtryck inte minst i Iran, Somalia och övriga länder som Sofia nämnde.

Glädjande att se att Norra Skåne nu ansluter till denna grupp speciellt då det på senare tid handlat om attacker och övergrepp på journalister samt medias rätt att opartiskt rapportera om olika händelser. Att artister använder sin rätt att själva bestämma var och om de skall medverka i evenemang kan dock liknas vid journalisters möjlighet/rättighet att rapportera i ett försök att påverka omvärlden.

Annons

Att insinuera att artisterna inte själva fattar beslut utan tvingas att bojkotta evenemang vore att likställa med att de inte har en egen fri vilja eller förmåga att stå emot påtryckningar. Jag tror att de fattar sina beslut baserat på omvärldssituationen, samma situation som får Sofia att skriva varje vecka om vänsterns protester mot kriget i Gaza, och som dagligen engagerar människor från alla delar av det politiska spektra.

Sett ur ett historiskt perspektiv har artister under decennier använt sin ställning till att föra fram budskap och påverka opinionen i politiska frågor såsom apartheid regimen i Sydafrika och Vietnamkriget. Sofia skriver att det är en djupt otrevlig situation att artisterna utsätts för hot.

Alla hot mot personlig säkerhet bör ses som ett övergrepp men det gäller för alla. Inte minst civil befolkningen i Gaza som utsätts för ett systematisk folkmord, efter år av förtryck, som hämnd för handlingar som utförts av en väpnad grupp desillusionerad individer. Amnesty publicerade i dagarna en rapport som lyfte något som försämrats ur ett mänskligt rättighetsperspektiv det senaste året ” Civila betalar ett högt pris i konflikter när stater struntar i folkrätten

I många krig och konflikter runt om i världen sviker ledare och institutioner principerna om mänskliga rättigheter och låter civila drabbas av våld och andra kränkningar. Samtidigt visar internationella samfundet och FN-institutioner en flathet när det gäller att skydda de civila”. Aldrig igen har sagts mycket under det pågående kriget i Gaza som en påminnelse att vi lovade varandra som medmänniskor efter förintelsen att aldrig mer blunda för liknade övergrepp. Aldrig igen gäller alla oavsett kön, nationalitet, politisk tillhörighet eller livsåskådning.

Vad gäller manifestationer som ett medel att försöka initiera förändring så hoppas jag att fler använder denna demokratiska metod att fredligt påverka de folkvalda politikerna när de tappat den moraliska kompass som bör styra deras handlingar i Sverige och globalt.

För att förtydliga är våldsdåd oavsett vem som utför dem och oavsett syfte förkastliga och kan inte rättfärdigas!

Saskia Titman

Svar direkt:

Bojkott är förstås en legitim metod, men den ska baseras på en egen övertygelse. Inte på rädsla att mobbas ut om man inte gör som en högljudd grupp kräver. Det finns musiker i Malmö som hade velat spela på gator i torg under Eurovision, men som inte törs för att de enligt Palestinaaktivisterna har fel uppfattning om Israels medverkan i tävlingen. De är dels rädda för att bli attackerade på plats, dels att de ska få färre spelningar av kulturvänstern framöver.

Denna polarisering och hot om repressalier gagnar inte svensk demokrati.

Annons

Och så en sakupplysning: Israel utsätter inte befolkningen i Gaza för ett ”systematiskt folkmord”. Folkmord betyder att man har en intention att mörda alla i en etniskt grupp, och Israel har inte ett sådant uppsåt. Den judiska demokratin har själv två miljoner arabiska medborgare och försvarar sig mot en Hamas, en terrororganisation som använder palestinska civila som mänskliga sköldar.

Det var också Hamas som startade kriget den 7 oktober. Hade Israel velat utplåna alla palestinier i Gaza hade de kunnat göra det mycket snabbt. Nu byggs istället tält för att undsätta människor i Rafah inför den kommande markinvasionen. Däremot är det sant att många kvinnor och barn har dött i kriget, och det är en djup tragedi. Men krig är inte detsamma som folkmord.

Sofia Nerbrand

Politisk redaktör

”I många krig och konflikter runt om i världen sviker ledare och institutioner principerna om mänskliga rättigheter”
Annons
Annons
Annons
Annons