Bilden av Ibn Rushd romantiseras

Halmgubbe-tekniken är väl beprövad och är något socialister alltid ägnat sig åt, redan i Bamse får barnen genom Katten Jansson lära sig att städningen blir effektiv när smuts sopas under mattan; principen är densamma.

Läser man därför Sivtofts text, sopas sakfrågan under mattan till förmån för känslolivet om hans syn på studieförbund generellt. Frågan kring Ibn Rushd handlar inte om Sivtofts romantiserade bild av studiecirklar där kunskap förmedlas utan vinstintresse, något som helt säkert varit viktigt för Sverige; den är nämligen större än så. Ska vi med våra skattepengar bygga ett parallellsamhälle, samtidigt som flera terrorforskare (Ranstorp bland annat) gjort gällande att Ibn Rushd bjuder in islamister som föredragshållare eller deras närhet till det radikala Muslimska brödraskapet.

Här duckar Sivtoft, istället flyttas fokus till studieförbundens generella funktion; något ingen diskuterat eller för den delen kritiserat. Vi tycker studieförbunden är viktiga, därför vill vi inte göra neddragningar utan fördela pengarna på övriga förbund; därav vår anteckning.

Att Sivtoft försvarar I.R. är inte konstigt, S har sedan länge tappat arbetarkvarteren och har istället väljarbasen i de kvarter I.R. brukar ha sina kontor.

Hade Sivtoft fört ett behövligt resonemang om innehåll eller vågat framföra kritik kring brödraskapets ideologi kopplat till demokrati, hade man i ett politiskt korrekt parti som Socialdemokraterna inte kunnat sitta kvar; därför inspireras man istället av Bagdad Bob oavsett om det är elnätet (som med Ygeman i SVT) eller nu Ibn Rushd.

Man flyttar helt enkelt fokus från problemen, där I.R. lika gärna kunde varit Sivtofts egen studiecirkel i ABF eller elbristen plötsligt handlar om Ygemans förträffliga nätkapacitet; att vi nu inte ska dammsuga när det är kallt för man inte på tal.

Sivtofts artikel ”gör om och gör rätt” är därför lika feg, inte en enda stavelse diskuterar problemet; nämligen skattefinansierade parallellsamhällen kopplat till radikala ideologier. Således tvingas vi alla avnjuta ett drama i Socialdemokraternas paradgren, Moment 22, där Sivtoft anger Folkbildningsrådet eller enskilda tjänstemän som "sanningssägare".

Kan det vara så att de påtagliga problemen i samhället beror på att många gör som Sivtoft (S) och skjuter problemen ifrån sig för att slippa ta konflikten? Vem vill ha den typen av politiskt ledarskap? Varför inte kära läsare, rösta på ett parti som åtminstone vågar påtala problemet?

Carl Henrik Nilsson, gruppledare (SD) Kristianstad

Svar direkt:

Skoj att du tycker om att läsa om mig! Men jag får säga att jag inte tycker att det är skoj att läsa dina tankar om mig.

Vad jag vill är att alla föreningar ska behandlas lika. Har en förening gjort fel så får man undersöka med föreningen, detta har inte gjorts i detta fall. Vi har andra föreningar inom kultur och fritid som hamnar i problem och då görs handlingsplaner med mera för att föreningar följer gällande bestämmelser.

Du närmast raljerar om Folkbildningsrådet. Så här ligger det till: Folkbildningsrådet är en organisation som har statens uppdrag att fördela medel till folkhögskolor och studieförbund.

Regelverket för hur det ska gå till är mycket strikt och noggrant.

Det är helt och hållet avgörande för Socialdemokraternas ställningstagande är att studieförbundet Ibn Rushd är en av Folkbildningsrådet godkänd organisation för att beviljas stöd. Den bedömningen gjordes också av kultur- och fritidsförvaltningen.

Att vara rättvis är mitt sätt att vara, tycker du också ska vara det.

Leif Sivtoft, socialdemokrat